Byter land…

Öland mot Fastland…

Dimman som ligger kvar på morgonen har bäddat in allt i ett tunt våtskikt av vattenpärlor. På morgonpromenaden (3,5 km) tar vi oss ut i bushen och får höra många fåglars vackra sånger. Tror att vi även såg och hörde en näktergal. Att vandra i skog och mark, har en lugnande inverkan på de inre känslorna. Det fungerar även om vi går lite snabbare för att komma igång på morgonen…

Syrenerna doftar så gott…

Innan vi åt frukost kom vi i samspråk med en äldre herre som kom cyklande till hamnen, iklädd morgonrock. -”Det förpliktigar att bada, ifall man bor som jag gör”, sade han. Men det verkade inte bli bad för honom denna morgon. Blev väl kall av att snacka med oss salta seglare. Eller så tog han sin vanliga runda i hamnen innan doppet.

Träffade även två fiskare som berättade att strömmingen redan funnits en månad på plats. Nu väntade de på att vattentemperaturen ska stiga till 12 grader. För då kommer torsken, och det finns gott om torsk. De känner inte till beskrivningen av de tunna, magra torskar som nyheterna publicerat. De har inte fått en enda ”tunnis”. Bara stora, fina, feta och ibland romstinna torskar.

Däremot har de problem med Smörbulten, en invasiv art från Kaspiska havet. Den har kommit hit via barlastvattnet i fartyg. Abborren har ökat och de älskar att mumsa i sig Smörbulten, vilket tydligen är bra. Även sälen är ett problem för fiskarna. De lämnar endast fiskhuvudena kvar i näten. Resten är borta.

Efter frukost tog vi oss ut i dimman. Sikt, kanske 200-300 meter. På med Sea Me, en elektronisk ”radarekoförstärkare” som reagerar då någon båts radarstrålar träffar dess antenn. Det mötande skeppet ser oss då som vi vore ett ”pansarskepp”, vilket ju är ganska nära sanningen… Efter att vi passerat Ölandsbron, lättade dimman men höll sig kvar på vägbanan.

Medström på nästan 1.5 knop i den smala och grunda rännan förbi Kalmar. Denna gång hade vi inget behov att stanna till och njöt av seglingen i medvind och medström… Vi hade till och med planer på att ta en nattsegling över Hanöbukten men efter att ha sett väderleksutsikterna, beslutade vi oss för att stanna i Kristianopel. Nära en 230V-stolpe…

Autopiloten har gjort mesta jobbet men ibland vill man ju själv känna på ratten…

Ingen spännande dag. Ganska enahanda och grått med både dimma och regn. Fick hjälp av en tysk seglare vid tilläggningen. Han blev också blöt, men vi hade i alla fall våra overaller på oss. Direkt efter oss kom en mindre tysk båt in och då hjälpte vi till… Så går det till då det friskar i och vinden kommer in snett mot båtarna…

Därefter kom dagens ”showbåt” in. En jättekatamaran som knappt kom in mellan pirarmarna. Den skulle lägga till med sidan mot kajen. I sidvinden på ca 8 m/s hade den enorma svårigheter att få till det. De bägge stora motorerna slammade upp hamnbassängens grunda vatten. Kylvattnet som sprutade ur avgasrören liknade mest lervälling. Den fick hjälp av två personer på kajen och hade efter 25 minuters frustrerad kamp, kommit till ro…

Efter ca. 1 h drog den iväg och lade sig på svaj utanför hamnen, där vi ser den gunga i vågorna… Stor båt, stora krafter… Vem vet, nästa gång är det kanske vi som står för ”underhållningen”…

Hälsningar från den spänningssatta båten Panta R.