Många båtar lämnar hamnen tidigt. Vägen mot norr verkar lättare utan dimma och frisk nordlig vind. Mångas långa väntan är över… Vi är den enda båten som viker av söderut. Lätt undanvind gör segelvalet enkelt. Största gennakern klarar rullandet från den gamla NO dyningen.
Seglar längs skånelandet och ser stora gula fält av blommande raps/ryps. Då vi någon timme senare rundat Sandhammaren och seglar längs sydkusten känner vi den honungsaktiga doften från de gula fälten.
Något avmätta tar vi oss genom ännu en dag på havet. Same, same. Även dimman återkommer senare, men nu har vi koll via radarn…
Pressar på med motorn den sista biten för att passa in broöppningen klockan 19:00 i Falsterbokanalen.
”Bollarna” som spärrar av kanalen, försvinner plötsligt under ytan. Märkligt skådespel…
Efter 60 nm och nästan 12 timmar känns det bra att vara klara med ”dagsverket”. Vad är det vi ”jagar”…? Målet är ju Norge och kanske kan vi lugna ned tempot då vi kommer dit? Kanske har vi inte kommit in i semesterlunken än? Vadå semester? Vi är ju pensionärer! Eller är det så enkelt som att vi vill utnyttja de förliga vindarna? Så är det nog…
Inte ens på läsidan av landtungan slipper vi dimman. Vid Falsterbokanalens Båtklubb har Sjöfartsverket en depå av sjömärken och bojar. Nordpricken på fotot hör inte dit. Notera det speciella toppmärket…
Ska bli intressant att se hur bottenfärgen, som förra ägaren strök på, klarar det alltmer saltare havet. Det är en östersjögodkänd färg. Vi bävar en aning…
Dimmiga hälsningar från två trötta ”havsvagabonder”…
Panta Rhei 2019 