Rörö…

Skönt med skärgårdssegling! Några hundra meter västerut dånar dyningen in mot den lilla barriär av skär, som skyddar oss mot gunget. Och Panta Rhei glider på riktigt fint då hon inte behöver häva sig i sjöarna…

Känsö karantänstation från tidigt 1800-tal. Nu, militärt område med landstigningsförbud.

Mot vinden seglade vi förbi denna kryssare men på mer öppen bog gled hon förbi oss. Vi hade bara krysstället uppe.

Det tog endast några timmar att avverka de 12 nm till Rörö. Soligt och fint men svinigt kyligt. Vattentemperaturen håller sig under 13 grader och vinden kyler därefter. Njutbar segling.

Mekade lite med båten. Bland annat tejpade vi ”TROSA” på akterspegeln, under Panta Rhei, så folk ser var vi kommer från. Eltape får fungera i sommar…

Vissa korvar börjar snart att ”skruva på sig” i kylen. Dags för grillning. Gäller bara att hitta lä. Västkustöarna är ju inte direkt kända för stora skogar där man kan hitta lä… ”De e gött” att sitta i salongen och njuta av grillmaten samtidigt som vi har fin utsikt över hamnen och byn…

Promenaden efteråt blev något avkortad på grund av den kylande vinden. De flesta hus är vita och många är byggda på höjder. Ägarna prioriterar havsutsikt medan de äldre husen byggdes i lä av klippor och buskar.

Det blir korta seglingar dessa dagar. Vinden är alldeles för hård för att vi ens ska tänka på segling mot Norge. Sakta men säkert tar vi oss norrut i den skyddande skärgården.

Hälsningar från båten med hemmahamn ”TROSA”…