Väderprognosen från igår stämmer. Vinden har fritt tillträde mot babordssidan. Fendertarna gör sitt jobb, tack och lov. Regnet piskar mot isolerglasrutorna medan vi äter frukost i lugn och ro. I värme och med en utsikt, som mot berget är begränsat till 200 meter ovan vattenytan…
Då vi kastade loss, orkade bogpropellern inte pressa upp fören mot vinden. Det blåste mellan 9-11 m/s, rätt i sidan. Med hjälp av en snubbe som såg våra fruktlösa försök, gick det dock bra till sist. Nu har vi en uppfattning om hur mycket bogpropellern klarar. Den är guld värd!
Eftersom det var riktigt busväder, valde vi att ”offra” en av oss. Rorsman blev kvar utomhus, medan Kibben huserade bakom glasrutorna… Vem valde…?
På läsidan av vår ö, växer sig vindskuggan flera km ut från stranden. Bergen påverkar vinden i mycket stor utsträckning. Vi blev lite förvånade att vi inte fick fallvindar på oss. Kanske ska det blåsa mer för att de ska komma rusande utmed bergssidan…?

Det var en riktigt ruggig och blötkall segling där enbart genuan drog oss mot Bodö. Faktiskt funderade Rorsman på myteri…

Bodö har många fritidsbåtar i sin stora hamn. Längst in i viken finns tre flytbryggor för gästande båtar. Vi hittade en av två lediga platser. Det finns fler gästplatser även längre ut på en lång brygga.
Flygplatsen ligger endast någon km från hamnen och därför är Bodö en bra plats för besättningsbyte och liknande. Många av båtarna vid bryggan är ”tomma”.

Proceduren med att torka kläder är väl inövad och snart var den blöta och iskalla utomhusövningen glömd…

Tisdag morgon gick vi över gatan till Hotell Norlys och åt en frukostbuffé. Gästande, betalande båtar fick rabatt.


Trinda och mätta rullade vi tillbaks till Panta Rhei. Tur att landgången lutade nedåt… Nedlastade till ”Plimsolmärket” (märke på fartygssidan som visar hur lågt fribordet är, beroende på last och salthalt i havet) satte vi oss en stund och planerade vad vi ska göra härnäst.
Gasolen slutade fungera för några dagar sedan. Fick inte till det, den gången, men idag plockade vi isär delarna vid flaskan (regulator och ventil). Blåste, sög (urk) och knackade på alla delar. Nu fungerar det! På vår CV kan vi nu läsa: el-expert, plastexpert, VVS-expert och gasolexpert… Skönt att inte ha tummen mitt i handen och fyra händer samt två hjärnor…
Efter fixet, en promenad (10 km tor) till en gasolpåfyllare. De lyckades fylla på 1.2 kg. Ventilen är lite dålig, därför fyllde de inte fullt. Nu har vi en reserv och kan ”slappna av”.
Här på biblioteket fungerar wi-fi bra. Det är nu tisdag eftermiddag och vi planerar en bussresa till Saltstraumen. Världens kraftigaste tidvattenström. Den strömmar som mest med 22 knop! Det är nymåne och då är strömmen förstås extra stark. Det går även turer med Rib-båtar dit för en tusing, men vi satsade pensionen på frukosten… rap…
Hälsningar från Bodö långt upp i norr…