Bodö till Krokholmen…

Ännu en morgon gryr i Bodö. Egentligen gryr den inte, det är ljust hela natten och då vi vaknar måste vi se vad klockan är för att förstå om vi ska stiga upp, eller inte… Vi har under frukosten kommit fram till att Bodö blir vår nordligaste hamn detta år. Lofoten ligger 45 nm i nordväst, men där har vi varit tidigare och beslutet känns rätt. Visst skulle vi hinna även dit, men varför…?

Vi har ingen brådska idag, och beger oss till Salmon Center, där vi får reda på hur lax i fångenskap odlas. Mycket intressant. Det finns strikta regler om hur detta hanteras. Bland annat tas prover ur odlingarna för att se om de angripits av parasiter (laxlusen). Ifall så har skett, ser de till att laxen får simma i sötvatten (då dör parasiten) eller de ges föda som gör att laxen alstrar mer slem på ytan, som gör det svårt för parasiten att fästa. De har även plastskynken runt ”bassängerna” som går ned 15 meter, som skydd mot flytande parasityngel.

Samtliga, och då är det ALLA, laxar vaccineras mot sjukdomar. De har lyckats ta bort antibiotikan på detta sätt. De minskar laxens tid i saltvatten (i havet finns parasiterna) och under de tre år det tar från ägg till slakt simmar laxarna endast 1,5 år i saltvatten. Inför avlivning bedövas laxen (slag mot huvudet eller via elström) av humanitära skäl och även för smaken…

Efter ”laxkursen”, en fika i salongen och därefter bekväm undanvindssegling med enbart genuan. Landskapet flödar av solsken och vi njuter av att segla längs Helgelandskusten…

Toppen på berget till vänster ligger 996 meter över havet. Mäktigt…

Trots solsken och undanvind är det kallt. Både i havet och i luften…

Här har vi tagit oss iland på Sörarnöy. Men gästhamnen verkar ha somnat in och vi lade oss utanpå en ”långliggare” för att ta oss iland. Ingen el! Panik!!! Den höga toppen som vi seglade förbi är storslagen…

Det blev ett kort besök på Sörarnöy. Det finns en annan gästhamn i närheten, men alla våra sjökort visar att den blir torrlagd vid ebb. Men i vår hamnbok ska vi kunna gå in där. Och vilken tur att vi tog oss dit, denna soliga och nästan magiska afton…

Det var inga problem med djupet i hamnen vid Krokholmen. En skyddad, idyllisk plats och då vinden avtagit helt, blev kvällen… magisk…

I vår trygga hamn blev det helt stilla. Under kvällspromenaden talade vi viskande med varandra. Allt andades harmoni. Vi såg ett gäng med 5 nyfikna minkar på bara tre meters håll. De visade tydligt intresse av oss inkräktare och vi njöt av stunden…

Storspovens läte ljöd över ön. Den flög runt oss flera gånger. En argsint mås ville skrämmas. Vi kunde inte se att den hade ungar i närheten, utan den var bara lite ”övertänd”…