Vi stryker ”gasolexpert” ur vårt CV. Gasolen fungerade ett litet tag men suckade till med butandoftens kärva lukt och slutade leverera gas till vårt pentry. Vi gjorde konstgjord livräddning, enligt senast, men nu var det definitivt slut med varm mat på längre avstånd än 230V-sladdens räckvidd från närmaste elstolpe… Efter felsökning kom vi fram till att det borde vara regulatorn som pajat. Telefonsamtal till Watskibutiken i Kristiansund och en beställning på en ny regulator till följande vecka, då vi skulle passera staden.
Igeröy är en bekant hamn för oss. Den är förbunden med Vega via en bro och det är Vega som är intressant. Ikväll räcker det med en kort promenad samt att tvätta kläder. Vi samlar inte på oss mycket smutstvätt, men ändå tycker vi inte att vi luktar som gamla pensionärer… Måste vara den salta havsluften, eller kanske den att vi inte svettas om vi inte tar oss en topptur… Man svettas väldigt lite om man är kall…
Skillnaden mot förra gången är att det inte enbart är tyska turister som bor i rorbuerna och fiskar. Även norska och polska bilar står numera på parkeringen.
Följande morgon cyklar vi över till Vega och trampar oss fram till den nyligen invigda ”Verdensarvsenter”, på norra kusten, där man kan få en inblick i bland annat ejderns tillstånd.
Fika med våffla och med en fin vy norröver… Vi sitter inomhus…
De har även en ny gästbrygga här.
”Kolhydratladdningen” gav oss ny energi och vi trampade vidare västerut. Mot Sundsvoll. Det lär vara fint där. Efter totalt 30 km kom vi fram och såg upp mot en ganska nybyggd trappa som ledde upp till ” himlen”. Det var kanske att ta i, men långt över 1000 trappsteg var det och naturligtvis ville Kibben se vad som fanns där uppe… Benen var lite möra redan efter cykelturen men vi kan ju inte låta bli, då vi nu är på plats…
Dags att börja ”klättringen”, som till en början var enkel och gick på fina spångar som lagts ut. Verkligen ”turistvänligt”…
Väl uppe på platån, satt vi och upplevde och njöt av utsikten… Det första vi såg var en stor havsörnsstaty, tillverkad i sten och plåt…
Väl nere vid cyklarna och med stumma vader, delade vi åter en banan. Dags att ta oss ”hem”…
Energibristen gjorde sig gällande och vi stannade till i huvudortens (Gladstad, trevligt namn) butik och laddade med snabba och snuskigt onyttiga kolhydrater. Nämligen lefse och brus. Sockerchocken fick oss att spurta hem de sista 11 kilometrarna, där vi konstaterade att vi avverkat 52 km på cykel och 3 km i trappor…
Kaloribehovet tillgodosågs av thaimat, som fanns att hämta vid färjeläget. Hungern är den bästa kryddan…
Hälsningar från ”step up”-besättningen…
Panta Rhei 2019 
Hej vi pratade med tre killar från lettland som hade byggt trappan. Under flera år. Vi träffade dom uppe på toppen av Vega när vi var där.
GillaGilla