Yrvädret behåller sitt grepp. Gråskalans alla färger (?) kan observeras utanför salongens fönster. Vi kan inte ens med vår mest positiva inställning säga att Norge är fantastiskt just nu… Fjärde dagen med yr. DS-salongen, we love you…
Alla toppar över 150 meter saknas. Tänk om man bokat en resa med Hurtigruten i dessa dagar… Tråkigt…
Motor hela dagen. Yr, yr, yr och förb…ade yr…
Det är en stenig men väl utprickad led till hamnen. Vi tog oss genom detta ”dike” vid lågvatten. Spännande och nära till både botten och sidorna…
Yret upphörde för en stund och vi for omkring på öarna som nyutsläppta kalvar om våren… Sör-Gjeslingen har varit det största fiskevaeret söder om Lofoten men är nu endast befolkat av sommarfolket.
År 1974 gick elkabeln till ön sönder och de blev utan el. Vi var glada att vi nu hade 230V vid bryggan men endast mellan 07:30 till 23:00. Under den tiden hördes ett dovt muller från generatoraggregatet, som var placerad nära gästbryggan.
Talade med en som tidigare bott på ön och fick reda på att ca. 10 familjer har sina sommarbostäder här. Havet har ibland stigit så högt att små stugor, med vattnets kraft, flyttats högre upp på land… Naturens villkor gäller på dessa små öar långt ute i havsbandet.
Under kvällspromenaden blev Kibben anfallen av två labbar. Det var nära att hon fått ett jack i fontanellen… Troligen fanns det någon unge i närheten. Skickliga flygare…
Då det blev dags att besöka serviceinrättningen, som ligger ca en halv km från gästbryggan, vid storbåtskajen, gällde det att planera i god tid. Efter väl uträttat värv, ser man, sittandes på tronen, att man inte ska kasta papper i WC-stolen. Därefter förstår vi att allt rinner rätt ut i havet… Lite gammaldags lösning på problemet…
Hälsningar från den norska ytterskärgården…
Panta Rhei 2019 