En stilla natt följs av en stilla morgon med ett överflöd av sol. Vi ser ”makrillrullar” virvla upp vattnet runt Panta Rhei men vi lyckades inte fånga någon.
Ännu en riktigt varm sommarmorgon att ta till sig. Det går att segla med Coden. Visserligen långsamt, men ändå. Läser, fiskar (utan fångst) och fikar.


Lägger oss på svaj på 21 meters djup (sjökortet angav 14 meter). Släpper ut alla 60 meter av vår rostfria kätting ifall vinden vrider under natten. Vi skulle få ett praktiskt prov på att ”förtöj för storm” alltid gäller…
Ett dopp i havet (18 grader) innan middagen. Efteråt, vid fikat, mojnade den nordliga vinden och allt var riktigt lugnt. Men efter fem minuter kom en front av riktigt kraftig vind, från syd. Pang på, på nolltid. Vi satt i sittbrunnen och undrade vad som var på gång…
Panta Rhei for iväg som ett höstlöv mot klipporna. Det rasslade om ankarkättingen då den släpade längs botten. Vinden blåste med 10-12 m/s och det kändes lite olustigt. Sedan ökade vindbyarna till 18 m/s och vi låg endast en båtlängd från klippan i lä. Rorsman startade snabbt motorn för att stötta ankaret. Panta Rhei gungade och jazzade som aldrig förr. Hela havet var vitt av ”fradga”…
Efter ett tag förstod vi att ankaret orkar hålla emot och motorn kunde stängas av. Vi satt i ”beredskap” tills vinden lagt sig till 7-8 m/s. Därefter kunde vi börja planera sänggåendet… Vilken blåsning…


Hälsningar från en rejäl ”blåsning” i Norge…
Tack för ert fina text o bildrepotage härlig läsning. Skönt att även ni fått njuta av sol o värme.
GillaGilla