” Som bara båtar kan”, en strof ur Robert Brobergs låt. Rorsman kände vibbarna under natten då de bägge Siriusarna låg ”kind mot kind”, eller snarare fendert mot fendert…
Vi förstod att damerna i 40-fotaren inte var ”morgonmänniskor” och därför tog Kibben och undertecknad en lång morgonpromenad i de norra delarna av Haugesund. Därefter frukost och till sist en attack in på Rema 1000 för lite matinköp.
Efter avvinkning av 40-fotaren tog vi oss ut på västra (utsidan) av Karmöy och körde motor ända till Åkrehamn… suck… Vi kan väl avslöja att 40-fotaren kostade 540 ooo Euro exklusive moms. Hon ska skatta in den i Norge (25% moms). Det fanns många saker hon inte hade kryssat för, på grund av ekonomiska skäl. Det får komplementeras senare…
Det är alltid ”spännande” att komma till en ny plats. Vi visste inte mycket om Åkrehamn, mer än det som stod i en flera år gammal hamnguide.
Här i Åkrehamn började Fiskeridagarna idag, med allt vad det innebär. Vi gick runt vid invigningen och minglade… Delar på en jätteportion fish n` chips och senare delar vi på en öl i partytältet. Delning 80/20 till Rorsmans fördel…
Den feta lunchen räcker energimässigt till en rejäl cykeltur. Därför grenslade vi våra Bromptoncyklar och trampade iväg söderut mot sydspetsen av Karmöy. Närmare bestämt till gästhamnen i Skudeneshavn, som vi seglat till för många år sedan. Tätbebygd och vitmålad, är väl kontentan av vad vi såg…
På hemvägen cyklade vi förbi Åkra strand.
Kvällen avslutas med en dusch i båten och en ”nice cup of tea”, innan vi tar en kvällspromenad till festivalområdet igen. Det blev ju i alla fall 36 km på cykelsadeln.
Senare skulle ett band spela Pink Floydlåtar. Riktigt bra musiker och sångare. Somliga saker som satt löst i Panta Rhei, skallrade i takt med basgången… Rejält ös med andra ord. Vi låg bara 300 meter från scenen…
Hälsningar från ”festivalprissarna i Åkrehamn…
Panta Rhei 2019 