Skaldjursbuffé i Saeby…

Lördag 10 augusti

I natt öste regnet ned och med hjälp av kraftiga vindbyar blev Panta Rhei än en gång ”avsaltad”. Kajkanten har skjutit i höjden under natten… Vattennivån har sjunkit ca. 30 cm men ”återhämtar sig” på sena eftermiddagen. Nästan som tidvatten. Strömmarna i de danska sunden är nog kraftiga just nu.

Bild från samma plats som igår. Denna gula färg på husen stöter vi ofta på i Danmark.
En miniatyrkopia av staden

Idag spelade ”Mellem Os” på en scen som ordnats på torget. Bra och glada musikanter som gjorde allt för att få igång besökarna. Det tog ett tag innan ölen ”mjukat upp” den ”mogna” publiken. Det är inte våra öl (hoppsan nu försade jag mig) som syns närmast i bild…

Vi försöker smälta in i folkhopen och kan ju knappast sitta till bords och suga i oss någon läskigt sockrad dryck. Ta seden dit du kommer (och det går bättre för dig i alla läger)… rap…

De har en veteranbilsträff för lastbilar någonstans i närheten. Många, fint renoverade, åkdon körde genom byn.

Vår lunch blev något ”klen” gällande proteinintaget. Därför slog vi på stort och åt en skaldjursbuffe` till middag. Fint för ögat, gott för gommen och smärtsamt för bindväven runt magsäcken…

Många uteserveringar som igår hade fullt med folk i det fina vädret, stod idag tomma på grund av regnet som kommer med jämna mellanrum. Det blåser även lite mer än igår.

På en liten tvärgata ” Hill Street” finns en riktigt genuin ölsylta. Där var det sorl, klirr i glasen och rökigt redan på tidig förmiddag. Det hade varit intressant att gå in och ta sig en öl…

För några år sedan gjorde vi just det. I Fredrika klev vi in i en riktigt skum ölsylta. Då vi klev in blev det helt tyst. Vi blev pinsamt påminda om att vi inte tillhörde stamgästerna… Cigarettröken var lika tjock som dimman på havet vi tog oss igenom igår. Kibben slog på sin inre radar och orienterade sig fram till ett bord, långt ifrån stammisarna, medan Rorsman beställde två flaskor Tuborg (tokbilligt)

Ölen kom och Rorsman höll fram handen mot försäljerskan, för att få tillbaka några kronor på växeln. Men ingen växel returnerades… Och det förstår man naturligtvis, om man hade tänkt till… Rökridån på syltan, dolde effektivt Rorsmans något rosa kinder, då han med ölen i händerna letade sig fram till den andra ”avvikande” gästen. Nu kom sorlet åter igång i andra änden av lokalen…

Hälsningar från den välgödda besättningen…

Lämna en kommentar