Panta Rhei 2019

Så fort vi vek av till djup slör, slutade vinandet i Lazy-Jackslinorna och ”rodeorytten” ersattes av hygglig ”gungrull” och en fartökning med närmare två knop. Dessutom slapp Rorsman regndropparnas smärtande stick i ögonen… Så mycket enklare… Men vårt mål uppnås naturligtvis inte… Men, vafasen, vi måste ju ” överleva” på en enkel sommarsegling… Panta Rhei toppade 10.9 knop i en ”nästansurf”. För hon är ju för tung för att surfa då det blåser under kulingstyrka… och då är inte vi ute och seglar…

Att lägga till utan bogpropeller i sidvind mellan akterstolpar kräver lite tur. Vilket vi inte hade. Våra förberedda akterlinor till stolparna var en meter för korta. Missbedömning! Allt hade gått fint utan denna fadäs. Nu saknades en meter till bryggan och Panta Rhei föll av mot båten i lä. Det blåste ju ändå 8-10 m/s. Det var nära att Kibben klämt sönder ett av sina ben, men där hade vi tur. Hon har benet kvar, med blåmärken…

Det tog oss 20 minuter att planera, genomföra och till sist lyckas förhala oss på plats. Det hade varit lite enklare med en fungerande bogpropeller då det nu blev så fel…

Trötta men vid gott humör tog vi emot solnedgången under middagen, som bestod av en stor portion sallad. Gäller att spara på gasolen…

Hamnavgiften (275:-) innefattar tvättmaskin, el och dusch. Vi passade på att tvätta kläder. Därefter kom tröttheten och omfamnade oss resolut…

Hälsningar från Panta Rhei åter i Sverige…

Det blev många motortimmar innan vi kom fram till Danmark. Provade segla i den svaga medvinden, men nej… Låter Pentan jobba på… Sju timmar…

En stor hamn med mängder av båtar, men förvånande nog ligger väldigt många flytetyg kvar på land. Vi är hyfsat långt söderut och det är i andra hälften av maj… En kallare period i början av månaden kanske avskräckte…

På resan hit fick vi äntligen ta av oss våra ylleställ och njuta av solens smekning på våra vintervita kroppsdelar… Klä av sig skor och strumpor skickade fina vibbar genom kroppen. Osökt kom vi att tänka på Påvel Ramel och melodin: ”Ta av dig skorna”…

Då vi skulle lägga till upptäckte vi att bogpropellern inte fungerade. Denna, av oss mycket uppskattade hjälpreda, har gett upp. Först lite mat i magen och därefter felsökning.

Som om detta inte var nog fick vi reda på att våra gasolflaskor, som passar i de speciella gasolutrymmen som finns ombord, inte finns längre. Sedan tre-fyra år är de ersatta av 2.75 kg-flaskor. Dessa får inte plats. Suck… Inte läge att bygga om just nu. Vårt nya ordspråk: ”Det är gott med kall mat”…

Fin dansk sommarvarm morgon bjöd in till en morgonpromenad runt Kronborgs slott.

Fin gammal isbrytare.

Kolla in motorvarvtalet! Att jämföra med tomgångsvarvtalet på vår motor, som är 800 rpm…

Dansk konst…

Fina fyrar vid hamninloppet.

Vid elvatiden var vi klara för avfärd och siktade in oss på Anholt. Vinden hade ökat till närmare 8 m/s men blåste från V-SV, vilket skulle ge oss halvvind på de 52 nm vi hade framför oss. Men som så ofta gällande väderprognoser, är de just prognoser och inte fakta.

Fakta hade vi efter tre timmars segling. Mer framifrån och 8-13 m/s. Och det ska ni veta är STOR skillnad. Dessutom regn. Vi gav upp och tittade längtansfull mot Sverige…

Hälsningar från Panta Rhei med lite oflyt just nu…

En halvtimme längre sömn på morgonen. Alltid något. Solen skiner, vi ser blå himmel ovanför oss. Bevisligen ingen dimma. Bilden tagen genom en av de fem takluckor som finns.

Att ligga inpackad i en gästhamn, ger inte rättvisa åt utsikten från vårt sovrum…

Nyponrosen som Kibben plockade i Falsterbo har spridit sin fina doft i salongen. Naturens egen parfym…

Dags för en morgonpromenad innan vi börjar meka båt igen. Rorsman kan berätta en fortsättningsberätelse gällande strulet med det försvunna sjökortet. Något annat som ”försvunnit”… suck… snart…

Så här såg det inte ut i hamnarna förr i tiden. Inte undra på att de inte kan stänga av Barsebäck…

Promenaden tar oss söderut längs stranden. En hemsk lukt av ruttnande tång som jäser gör att vi skyndar på stegen lite extra. Ruttnande tång är ok, men inte denna jäsande häxbrygd…

Tar oss till Sibbarp. Ett jättestort grönområde med bad, fina parker, lummiga träd och camping. Hur stort som helst.

Det går att fördriva tiden i parken på många olika sätt.

Idag såg vi Öresundsbron ordentligt! I parken huserar mängder av ”rabbisar”. De finns även vid båtklubben, där de gömmer sig i buskar och under jollar. Hörde och även såg göken under vår promenad.

Vi byter våra lästa böcker mot nya i de hamnar som har detta enkla sätt att förnya skeppsbiblioteket. Som av en händelse hittade Kibben en bok med en titel som är kusligt aktuell för oss…

Efter en lunch på stan tar vi oss vidare norrut. Turning Torso och Ön på bilden.

Ja, hur var det med det nya försvinnandet. Så här ligger det till. I Trosa mekade vi hela dagarna med båten och flyttade in allt eftersom utrymmena tillät. Dator, paddor, telefoner, rakapparat, elektriska tandborstar mm. Och till dessa alla typer av laddare och USB-sladdar.

I denna ”elektrikerhärva” av utrustning glömde Rorsman ta med sig en adapter till iMacen. Eftersom den inte är utrustad med USB, måste vi ha adaptern för att kunna ladda i- och ur datorn.

Gissa vad som inte gick att göra nu? Japp, ni som följt oss några dagar känner till ”kartpropblematiken” vi haft. Vi kan inte ladda ned våra nya sjökort eftersom adaptern ligger hemma i Trosa och gapskrattar åt oss…

Hjälpen fanns dock närmare än vi vågade hoppas. Nämligen i Hjertmans båtbutik i hamnen. De hjälpte oss att få in de nya kartorna i våra chip. Tack för den servicen Mattias. Under tiden som kartorna laddades, botaniserade Kibben bland hyllorna och vi gick inte tomhänta därifrån…

Simos pappa hade ett ordspråk, oavsett hur svårt eller konstigt något var. Nämligen: -”Det ordnar sig alltid på något sätt”. Och det hade han rätt i…

Bloggar i skrivande stund på väg mot Ven, men vi kommer troligtvis att ta oss vidare till Helsingör. Där ska vi se till att få butanet (gasolen) att räcka för vår sommarsegling. Då vi lämnar Sverige blir det svårt med bloggandet. Men vi återkommer då vi kan.

Just nu, undanvind och sol => solbad i sittbrunnen. En lyx vi inte haft tidigare…

Hälsningar från den uppdaterade och solbadande besättningen ombord…

Vi är ”outvilade”. Så är det. Men ändå vaknar vi okristligt tidigt. Rorsman kunde inte somna om efter 04:30. Varför är det så? Gårdagskvällens seghet är dock botad till idag och vi bestämmer oss för en ”lugn” dag idag. Beslutet taget av hur vindarna ska blåsa det närmaste dygnet. Vi vet ju att Panta Rhei är allergisk mot kryss…

Pirpromenad i den stilla och dimfria morgonen. Doften av ruttnande tång sveper in över piren. Fåglarna har redan börjat jakten på föda. Nu finns både hungriga svanungar och ungar till grågäss som ska lära sig att äta vegetariskt. I Simrishamn hade någon gås, eller någon annan storfågel med magproblem, ett rejält tarmsläpp över Panta Rhei. Det blir mycket att ta reda på…

Många fina äldre båttyper, som vi känner igen från vår ungdom, ligger förtöjda längs piren. En liten nostalgipromenad… Dusch och därefter en lång frukost innan vi ger oss av för en kortare resa på 12 nm till Limhamn vid Malmö. Vi måste varva ned! Lämnade hamnen vid 07:30…

På vägen norrut kalibrerade vi vindinstrumentet i vinden som inte fanns. Förhoppningsvis har vi bättre koll på vindvinklarna hädanefter.

Dimman kom över oss igen. Femte dagen med dimma! Utsikten (som inte finns) börjar bli lite tröttsam… Här har vi 150 meter kvar till Öresundsbron. Bilarna som tog sig över bron hörde vi långt dessförinnan.

Det finns många grönskyltade platser i denna stora hamn med plats för närmare 1000 båtar. Förtöjer enkelt mellan stolparna och ser till att vi har allt ordnat för den kommande sidvinden på över 11 m/s. Som regeln lyder: Förtöj alltid för storm…

Fyllt dieseltanken (knökfullt) och gläder oss att förbrukningen ligger på 2 l/h då vi kört sakta, kring 5 knop och inte haft kraftig motvind och vågor. Förra ägaren tipsade om 3.5 l/h i medelförbrukning. Det ökar snabbt med ökad fart och motsjö. Bra med tanke på att vi endast har en 150 liters bränsletank.

Några promenader i stan där vi kände doften av syren och andra härligt doftande träd och blommor. Det är en njutning att få känna denna försommardoft under några veckor, innan allt blommat förbi…

Idag har vi även hunnit fixa med Panta Rhei, vilket känns bra. Betar av vår ”att göra lista”…

Planerar att ta det lugnt hela förmiddagen i morgon. Wow, känns nästan overkligt… Lite båtmek förstås medan vi inväntar undanvinden… I natt ska vi hålla hårdare i Mr J Blund…

Hälsningar från den ”nedvarvande” besättningen på PR

Många båtar lämnar hamnen tidigt. Vägen mot norr verkar lättare utan dimma och frisk nordlig vind. Mångas långa väntan är över… Vi är den enda båten som viker av söderut. Lätt undanvind gör segelvalet enkelt. Största gennakern klarar rullandet från den gamla NO dyningen.

Seglar längs skånelandet och ser stora gula fält av blommande raps/ryps. Då vi någon timme senare rundat Sandhammaren och seglar längs sydkusten känner vi den honungsaktiga doften från de gula fälten.

Något avmätta tar vi oss genom ännu en dag på havet. Same, same. Även dimman återkommer senare, men nu har vi koll via radarn…

Pressar på med motorn den sista biten för att passa in broöppningen klockan 19:00 i Falsterbokanalen.

”Bollarna” som spärrar av kanalen, försvinner plötsligt under ytan. Märkligt skådespel…

Efter 60 nm och nästan 12 timmar känns det bra att vara klara med ”dagsverket”. Vad är det vi ”jagar”…? Målet är ju Norge och kanske kan vi lugna ned tempot då vi kommer dit? Kanske har vi inte kommit in i semesterlunken än? Vadå semester? Vi är ju pensionärer! Eller är det så enkelt som att vi vill utnyttja de förliga vindarna? Så är det nog…

Inte ens på läsidan av landtungan slipper vi dimman. Vid Falsterbokanalens Båtklubb har Sjöfartsverket en depå av sjömärken och bojar. Nordpricken på fotot hör inte dit. Notera det speciella toppmärket…

Ska bli intressant att se hur bottenfärgen, som förra ägaren strök på, klarar det alltmer saltare havet. Det är en östersjögodkänd färg. Vi bävar en aning…

Dimmiga hälsningar från två trötta ”havsvagabonder”…

Vinden svepte in över hamnpiren och lockade med fin undanvindssegling. Inget regn och dimman är borta! Vi kan ju inte ligga kvar i hamnen med dessa ”lockbeten” utanför salongsfönstren. Alltså, upp och iväg omgående. Avseglade klockan 05:00 för att ta oss till Simrishamn, drygt 70 nm söderut.

Väderlekstjänsten har utlovat lagom med vind men tyvärr också dimma. Men just nu är det fint och storseglet och genuan får börja arbeta. Efter att frukosten var avklarad skiftade vi till enbart stora gennakern (90 kvm). Den klarar rullandet bäst eftersom den är lättast.

Vi hann knappt passera Utlängan, den sydostligaste utposten på fastlandet, innan dimman omärkligt krympte vår världsbild till en radie av 300 meter… Man blir trött av att stirra in i något man inte kan se. På med Sea Me (radarekoförstärkaren), lanternor, VHF och sist men inte minst, radarn som vi inte visste hur vi skulle sköta…

Men skam den som ger sig. Tid hade vi ju gott om, så grundkursen i radarlära gick ut på ”learning by doing”… och det lyckades (utan instruktionsboken). Nu kunde vi slappna av en aning. Kändes riktigt bra med ”koll-in-i-det-osynliga”. Kibben som jobbat inom röntgen uppskattade att man kunde se igenom något… Det är inte enbart Rorsman hon genomskådar…

Dimma hela dagen. Mer eller mindre tjock. Ibland var dimman inte så hög, vilket gav solen en chans att visa sig. Men den orkade inte bränna bort dessa fina vattendroppar…

Vi turades om att vara i sittbrunnen för att bättre kunna höra om det kommer andra båtfarare. Vi hörde mistluren på en stor båt bakom oss och kunde se den på radarn. Kändes bra.

De fyra sista timmarna tog vi motorn till hjälp. På bilden syns kusten vid Simrishamn och bojen samt de två utsjöprickar som ligger utanför hamnen. Vi har delat skärmen för att kunna jämföra bilderna och bättre förstå radarns ”blippar”. Nu har vi klarat av grundkursen. Som med all elektronik och datorer, finns det massvis av finesser som kan vara vettiga att nyttja. Den kursen pågår nog hela sommaren…

I hamnen låg många båtar på väg norrut. De flesta utländska. Flera väntar på bättre väder. En hade legat här i fem dygn. Hård vind och dimma har bromsat upp dem som söker sig norrut. Vi har tacksamt tagit emot undanvindarna. Både de kraftiga och svaga. Tack vare radar och GPS vågade vi oss ut i morse. Hanöbukten är ju inte hårt trafikerat av fartyg utan faran var de små båtarna, som vi, som vågat sig ut.

Lagom till kvällsfikat sken solen upp och gav oss en njutbar stund i salongen. Bättre sent än…

Hälsningar från Panta Rhei, alias X-ray…

Öland mot Fastland…

Dimman som ligger kvar på morgonen har bäddat in allt i ett tunt våtskikt av vattenpärlor. På morgonpromenaden (3,5 km) tar vi oss ut i bushen och får höra många fåglars vackra sånger. Tror att vi även såg och hörde en näktergal. Att vandra i skog och mark, har en lugnande inverkan på de inre känslorna. Det fungerar även om vi går lite snabbare för att komma igång på morgonen…

Syrenerna doftar så gott…

Innan vi åt frukost kom vi i samspråk med en äldre herre som kom cyklande till hamnen, iklädd morgonrock. -”Det förpliktigar att bada, ifall man bor som jag gör”, sade han. Men det verkade inte bli bad för honom denna morgon. Blev väl kall av att snacka med oss salta seglare. Eller så tog han sin vanliga runda i hamnen innan doppet.

Träffade även två fiskare som berättade att strömmingen redan funnits en månad på plats. Nu väntade de på att vattentemperaturen ska stiga till 12 grader. För då kommer torsken, och det finns gott om torsk. De känner inte till beskrivningen av de tunna, magra torskar som nyheterna publicerat. De har inte fått en enda ”tunnis”. Bara stora, fina, feta och ibland romstinna torskar.

Däremot har de problem med Smörbulten, en invasiv art från Kaspiska havet. Den har kommit hit via barlastvattnet i fartyg. Abborren har ökat och de älskar att mumsa i sig Smörbulten, vilket tydligen är bra. Även sälen är ett problem för fiskarna. De lämnar endast fiskhuvudena kvar i näten. Resten är borta.

Efter frukost tog vi oss ut i dimman. Sikt, kanske 200-300 meter. På med Sea Me, en elektronisk ”radarekoförstärkare” som reagerar då någon båts radarstrålar träffar dess antenn. Det mötande skeppet ser oss då som vi vore ett ”pansarskepp”, vilket ju är ganska nära sanningen… Efter att vi passerat Ölandsbron, lättade dimman men höll sig kvar på vägbanan.

Medström på nästan 1.5 knop i den smala och grunda rännan förbi Kalmar. Denna gång hade vi inget behov att stanna till och njöt av seglingen i medvind och medström… Vi hade till och med planer på att ta en nattsegling över Hanöbukten men efter att ha sett väderleksutsikterna, beslutade vi oss för att stanna i Kristianopel. Nära en 230V-stolpe…

Autopiloten har gjort mesta jobbet men ibland vill man ju själv känna på ratten…

Ingen spännande dag. Ganska enahanda och grått med både dimma och regn. Fick hjälp av en tysk seglare vid tilläggningen. Han blev också blöt, men vi hade i alla fall våra overaller på oss. Direkt efter oss kom en mindre tysk båt in och då hjälpte vi till… Så går det till då det friskar i och vinden kommer in snett mot båtarna…

Därefter kom dagens ”showbåt” in. En jättekatamaran som knappt kom in mellan pirarmarna. Den skulle lägga till med sidan mot kajen. I sidvinden på ca 8 m/s hade den enorma svårigheter att få till det. De bägge stora motorerna slammade upp hamnbassängens grunda vatten. Kylvattnet som sprutade ur avgasrören liknade mest lervälling. Den fick hjälp av två personer på kajen och hade efter 25 minuters frustrerad kamp, kommit till ro…

Efter ca. 1 h drog den iväg och lade sig på svaj utanför hamnen, där vi ser den gunga i vågorna… Stor båt, stora krafter… Vem vet, nästa gång är det kanske vi som står för ”underhållningen”…

Hälsningar från den spänningssatta båten Panta R.

Javisst ja. Det var ju även ishockey på TV… Inte bara Eurovision Song Contest…

Det är lagom med plats i vår ”sommarstuga”. Riktigt gosigt då 230V-sladden levererar både ström och TV-möjligheter samt skönt klimat via kupevärmaren. Kanske blir vi ”gästhamnsseglare” under de svala årstiderna…

Badrummet har en vägg som lyser. Det var väl kitchigt för 10 år sedan då Panta Rhei visades på mässor runt om i Europa.

Dags att byta rum…

God natt från Panta Rhei…

… återstuds till Öland...

Vaknade av att den stora engelska segelbåten skulle lämna hamnen. Ovanligt mycket gaspådrag fick sin förklaring i att de kört fast i hamnbassängens botten eller i en bojsten. Den kom dock loss och backade ut… och vi var vakna… jättemycket så…

Klockan var endast 05:20 men John Blund hade redan lämnat vårt sovrum. Tar det lugnt med avseglingen och därför tar vi en supertidig morgonpromenad söderut mot den lilla fyren. Ingen sol men över 12 grader varmt. Lyssnar, där vi går, på en storartad fågelsångskavalkad. En ”falsksjungande” fasan bröt förtrollningen med sitt skarpa läte… Dofter av sommar och jasmin omger oss. Passerar en lila syrenbuske som blommar… även den doftar så gott… måste sniffa…

Vi kunde segla tre timmar i svaga vindar. Kibben passade på att göra sitt gympapass i förpiken. Dyningen akterifrån gav oss en rofylld tid… TV:n längst fram (återkommer om det).

Därefter kom dimman vältrande. Provade att få igång radarn men lyckades inte. Troligen ”skitbakomknapparna” och därför bör instruktionsboken letas fram någonstans ifrån. Däremot har vi så sakteliga lärt oss mer och mer gällande GPS-navigatorerna. Vill inte tänka på vad som sker om batterierna slutar fungera… Inte ens toaletten fungerar då… bara en sån skitsak…

Verkar bli många motortimmar idag och därför kortar vi ned dagsetappen. Inte kul att köra motor långa stunder om vi inte måste. Stora Rör är en ny hamn för oss. Siktar in oss mot hamninloppet. Idag har vi inte sett mycket av Öland, dimmigt som det varit… 100 meter kvar och hamnen blir synlig… GPS-navigatorerna har definitivt underlättat navigeringen!

Åter skönt att sätta in pluggen i 230-voltsuttaget och få värme i båten, samt på ett enkelt sätt torka våra blöta kläder… Dessutom har vi då obegränsat med ström i batterierna. Tex. att i kväll kolla in finalen i Eurovision Song Contest. TV:n fungerar endast om vi har tillgång till 230V. Då lägger vi oss i Kibbens ”gym” o bara glor på TV:n och lyssnar ifall rätt låt vinner… Lite ”hemmakänsla”…

En liten ”förlusthistoria” som fick ett positivt slut. Så här var det: Under vår tid i Trosa köpte vi nya sjökort till våra GPS-plottrar på Erlandssons vid Kungens Kurva. En uppdatering för det 6 år gamla kortet (1500:-) och ett nytt för Norge (2900:-). Då vi skulle ladda dessa i datorn upptäckte vi att uppdateringskortet var borta (och därmed pengarna). Vi letade i båten, i huset i Trosa, i bilen och alla upptänkliga platser. Hittade inget kort!

Letar åter igen i båten men inget. Vi har kollat navigationsbordet tre gånger. Inget kort. Samtal till Erlandsson. Inget kvarglömt kort där heller.

Beslutar oss för att kortet i alla fall borde finnas ombord och seglar iväg. Efter det kraftiga rullandet igår på vår segling till Byxelkrok skulle Kibben ta fram Gästhamnsboken ur navigationsbordet. Gissa vad som ligger mitt framför ögonen på henne. Ja, just det. Det förlorade kortet…

Panta Rhei har ”skakat” fram det från en vrå i navigationsbordet, där vi inte fingrat med våra letande händer… En liten men positiv händelse bland allt det andra…

Njuter av att sitta i salongen och inta vår lördagsmiddag. Regnets droppar rinner längs med alla salongsfönster. Inne har vi ”sommarvarmt”…

Hälsningar från ett blött men torrt Stora Rör…

I vårt ”sovrum” hörde vi hur vinden ljöd i mast och vant. Nere vid vattenytan, vid båtskrovet, var det lugnt. Alltså ingen brådska att stiga upp. Men den infann sig ändå, den där rastlösa känslan att komma iväg då vinden blåser från rätt riktning och dessutom med 10 m/s.

Ingen ide att försöka somna om. Klockan är ju snart sex. Kollar vädret och därefter är det dags att stiga upp i en sval salong. På med Wallasvärmaren och efter 15 minuter är det njutbart varmt. Trevligt med utsikten från frukostbordet…

Börjar med enbart storseglet. Rullar ut focken då vi lämnar Kung Valdemars Segelled och kommer in på ”Sjöfyran” söderut. Därefter byter vi fock mot genua och nu börjar Panta Rhei visa sina bättre sidor gällande segling. Hon behöver mycket vind eller stora segel…

Då solen skiner och värmer, vem står då till rors…? Och som hon ”snedseglar”…

Panta Rhei har en bra medelfart och slingrar sig i den grova sjön med dyningen in från sidan och växande vågor från vinden på låringen. Att styra kräver koncentration för att inte vingla okontrollerat mycket. Regnfronten har vi sett i horisonten under många timmar. Till slut seglar vi in i den och får dess innehåll över oss. Kallt vårregn…

Då det regnar och är allmänt ”otrevligt”, vem står då till rors…?

Efter en arbetsdag på närmare elva timmar och de flesta på ett gungande hav, lägger vi till i Byxelkrok på Öland. Skönt att vara i hamn efter 69 nm. Dessutom rejält blöta av regnet. Det är 8 grader ute, det har vi varit varse om… I hamnen ligger redan en tysk och en engelsk segelbåt. Bägge med sladd i laddstolparna…

In med elkabeln i laddstolpen och på med kupevärmaren. Kan man önska sig mer… Den trevlige hamnkaptenen kom förbi och inkasserade 180:-. Lågsäsongspris (40:- rabatt) en natt inkluderande elektricitet. Att jämföra med Trosas nya gästhamn, som för oss skulle kosta 410:-…

Hälsningar från ”snabbseglaren” (nåja) Panta Rhei…