Panta Rhei 2019

Söndag 4 augusti.

Idag är vinden åter igång. Om än i klent format. Code 0:an och storseglet blir ett givet val av ”dukar”. Enkelt att färdas på havet, en bit från kusten. Fem andra segelbåtar är också på väg söderut. Alla utom en gav upp då vinden minskade något. Även vi kämpade på i det böljande havslandskapet…

Efter 36 nm, med bra medström, lägger vi till mot en kommunal brygga i ett friluftsområde. Framför oss ligger en dansk Najad 360 förtöjd.

Kort promenad innan salladsmiddagen.

Under kvällspromenaden hittar vi lite hallon. Naturens eget godis. Det är knappt något tidvatten att ta hänsyn till här.

Hälsningar från en fin ”gratisparkering”…

Lördag 3 juli. Eller kanske En dag i Stavanger… såhär blev det.

Den friska nordliga vinden från igår har ersatts av en totalt stillastående luft. På morgonen kom en svenskflaggad Becker 27:a oändligt långsamt in mot hamnen, vrickandes fram med hjälp av rodret. Motorn, en Yanmar på 8 hk från 1976, hade fått jobba hårt i den friska motvinden under 24 timmar och blivit överhettad. Men nu på eftermiddagen verkar det hyfsat ok igen. Båten är registrerad i Kryssarklubben men ägarna ombord är från någon baltstat.

En dag i Stavanger, ja varför inte. Enkelt med buss och väl där beblandade vi oss med folk från jordens alla hörn. Turister, turister och ännu fler turister. Fast det var ganska lugnt innan 10 då vi anlände.

Några bilder från vår stadspromenad.

Hälsningar från turisterna ombord på Panta Rhei…

Det är tyst i hamnen. Likaså på festivalområdet. Våra lösa attiraljer slutade skramla någon gång i natt. Vet inte när eftersom vi somnade till musiken…

En morgonpromenad bland de stängda stånden visar att det är rent och snyggt redan innan klockan 7 på morgonen. Igår såg vi väldigt många ”vakter” i åldrarna 12-70 år. De har nog rensat en del i natt…

Hyfsat solig morgon med en frisk nordlig vind som drar in över hamnen. Passar oss bra, då vi ska fortsätta söderut. Tio i åtta var det bestämt att skepparen i Hanse 373:an skulle vara beredd att lossa förtöjningarna. Den låg på oss, eftersom det var ont om bra platser. Skepparen och fyra livliga och söta små flickor i åldrarna 7-12 år.

Rullade ut enbart genuan och tog oss till Tananger, 27 nm söderut. En kraftig motström på över 1 knop orsakade korta, branta vågor.

Det fina vädret lockade till en cykeltur. Tänkte först cykla till Stavanger men det var ingen trevlig väg i rusningstrafiken. Tog en tur i närområdet och var ”hemma” igen efter endast 20 km. Dusch och tvätt innan…

… ”Äntligen fredag”, vilket resulterade i 1 kg färska räkor från fiskebåten (250 NOK), jordgubbar till efterrätt och lite bubbel till allt detta…

Hälsningar från en rofylld räkfrossa…

” Som bara båtar kan”, en strof ur Robert Brobergs låt. Rorsman kände vibbarna under natten då de bägge Siriusarna låg ”kind mot kind”, eller snarare fendert mot fendert…

Vi förstod att damerna i 40-fotaren inte var ”morgonmänniskor” och därför tog Kibben och undertecknad en lång morgonpromenad i de norra delarna av Haugesund. Därefter frukost och till sist en attack in på Rema 1000 för lite matinköp.

Efter avvinkning av 40-fotaren tog vi oss ut på västra (utsidan) av Karmöy och körde motor ända till Åkrehamn… suck… Vi kan väl avslöja att 40-fotaren kostade 540 ooo Euro exklusive moms. Hon ska skatta in den i Norge (25% moms). Det fanns många saker hon inte hade kryssat för, på grund av ekonomiska skäl. Det får komplementeras senare…

Det är alltid ”spännande” att komma till en ny plats. Vi visste inte mycket om Åkrehamn, mer än det som stod i en flera år gammal hamnguide.

Här i Åkrehamn började Fiskeridagarna idag, med allt vad det innebär. Vi gick runt vid invigningen och minglade… Delar på en jätteportion fish n` chips och senare delar vi på en öl i partytältet. Delning 80/20 till Rorsmans fördel…

Den feta lunchen räcker energimässigt till en rejäl cykeltur. Därför grenslade vi våra Bromptoncyklar och trampade iväg söderut mot sydspetsen av Karmöy. Närmare bestämt till gästhamnen i Skudeneshavn, som vi seglat till för många år sedan. Tätbebygd och vitmålad, är väl kontentan av vad vi såg…

På hemvägen cyklade vi förbi Åkra strand.

Kvällen avslutas med en dusch i båten och en ”nice cup of tea”, innan vi tar en kvällspromenad till festivalområdet igen. Det blev ju i alla fall 36 km på cykelsadeln.

Senare skulle ett band spela Pink Floydlåtar. Riktigt bra musiker och sångare. Somliga saker som satt löst i Panta Rhei, skallrade i takt med basgången… Rejält ös med andra ord. Vi låg bara 300 meter från scenen…

Hälsningar från ”festivalprissarna i Åkrehamn…

Onsdag 31 juli

Vaknar till regnets trummande mot taket. Fast egentligen är det nog blåsan som ”kallar på uppmärksamhet”, men det är ju inte lika poetiskt att skriva så (varför gör jag det då?)…

Det har regnat hela natten och ska hålla på till efter lunch, enligt den mest optimistiska prognosen… Det är lättare att acceptera regn efter en intensivt solig vecka. Dessutom är det varmare, ca. 15 grader ute. Det enda som hörs förutom regnet, är några måsar som inte kan hålla truten…! Kanske är det trutar? Kan inte avgöra det, eftersom undertecknad fortfarande ligger ned i sängen och inte ens tittat ut genom sovrumsfönstren än… Glad åt att kunna börja skriva på ett inlägg, på den lilla hamnens knaggliga wi-fi…

Klockan har hunnit bli 06:35 och en av dem som sköter gästhamnen, en gråhårig, väldigt smal man med fårat, väderbitet ansikte och en smal haka som skuggas av en stor grå mustasch, startar ett mindre stålfartyg, och drar så småningom iväg. Det tror undertecknad i alla fall, eftersom han fixade med båten igår kväll. Även detta skrivet i horisontalläge i ”sovrummet”, utan att ha tittat ut… Det är mysigt att ligga kvar i sängen lite längre, en dag som denna…

Vi har inte bråttom men dessvärre verkar det som det även gäller för regnet… Men en lucka i regnandet satte fart på oss. Motorgång hela dagen, igen…

Fyller dieseltanken vid infarten till Haugesund och hittar en liten lucka där vi kan få en egen plats mot kajen. Vi hade knappt satt oss tillrätta innan en Sirius 40 DS gled in i hamnen. Vi låg där som en vette och lockade in dem, att lägga sig på vår utsida.

Det visade sig att hon var på sin jungfruresa från Tyskland till Trondheim. Helt ny och glänsande. Vi har fått en storasyster för natten…

De, en kvinna med dotter, hade knappt förtöjt mot Panta Rhei, innan Rorsman stod i deras sittbrunn och frågade om det var ok att kolla runt lite… Till och med Kibben visade stort intresse…

Både in- och utvändigt är de väldigt lika. Olika stora förstås, men allt är NYTT i Onedin… Doften av nybåt…

Trevlig pratstund mellan likatänkande båtägare.

Därefter gick Panta Rheis ägare på lokal. Vi firade vår förlovningsdag med att äta på en vietnamesisk restaurang… Puss på dig Kibben…

Hälsningar från ”systrarna” Sirius…

Tisdag morgon den 30 juli

En varm sommarmorgon även idag fast det är mycket disigt. Vi har fått många positiva kommentarer gällande Panta Rhei, vilket är trevligt. Både från motorbåtsfolk och seglare. En ägare till en Hallberg-Rassy 46 ville prompt in och bekanta sig med vår båt. Dessförinnan hade han ”pluggat” fakta på nätet.

Eftersom det utlovats regn redan i eftermiddag, skulle vi segla/motorisera en kort sträcka. Vår närmaste båtgranne passerar oss på väg söderut. De kör mestadels 7-8 knop, trots två mäktiga Volvo Pentamotorer under durken. Skepparen vill om några år helst byta till en segelbåt men måste då övertyga de övriga fem i storfamiljen om att segling är det bästa…

Tisdag eftermiddag och vi har redan installerat oss i vår nya gästhamn, Brandasund. Dagens etapp blev 15 nm och vi inväntar det utlovade regnet, som ska komma något senare än aviserat. Vi hinner med en kortare promenad i omgivningarna.

Numera vet vi att vi inte kommer att vara först uppe på berget… De kommunicerade väldigt flitigt. Alla möjliga bräkljud.

Men vi är högst upp i alla fall…

Ett annorlunda landskap…

Makrillen som ”mörats” i kylen några dagar blev idag vår middag. Smaken är jättegod… Sallad och en brödskiva till. Vi behöver inte så mycket idag eftersom vi inte förbrukat så mycket…

Regnet började som yr, som en första varning, och övergick sedan till regn, med droppar stora nog för att höras då de dunsar ned på taket. Det blir en innekväll idag. Trevligt att det finns wi-fi som knaggligt orkar med oss alla i hamnen, som är ute på nätet…

Hälsningar från en liten gästhamn med wi-fi…

Ännu en morgon, så som man önskar att de ska vara. En svag bris krusar vattnet och temperaturen är behaglig… Solen värmer och torkar oss efter morgondoppet… semester, även för oss…

Motorn får ta första passet. Och alla andra pass också…

Efter endast 10 nm är vi framme och därmed lite tidiga. De som ska lämna hamnen har inte kommit iväg än. Fullt, men det ordnade sig till sist.

Värmen ”tvingar” oss att ta ett dopp från plattformen i aktern. Det är fler båtägare som svalkar sig. Inga maneter synliga, vilket är skönt. Eller ska vi säga att det inte är lika spännande att bada då…

Kvällspromenad åt andra hållet.

Med detta inlägg, det nionde i Bakkasund, är vi ifatt med skrivandet. Det är tisdag den 30 juli. Skrivandet har tagit mer än fem timmar…

På kvällen kom ”Den lille hamnkaptenen” för att inkassera hamnavgiften. En kille på 10-12 år med en konduktörsväska (som busschaufförer hade förr) hängande över axeln. Det var både auktoritärt och gulligt…

Hälsningar från gästhamnen med trevliga (pratglada) båtgrannar…

En stilla natt följs av en stilla morgon med ett överflöd av sol. Vi ser ”makrillrullar” virvla upp vattnet runt Panta Rhei men vi lyckades inte fånga någon.

Ännu en riktigt varm sommarmorgon att ta till sig. Det går att segla med Coden. Visserligen långsamt, men ändå. Läser, fiskar (utan fångst) och fikar.

Lägger oss på svaj på 21 meters djup (sjökortet angav 14 meter). Släpper ut alla 60 meter av vår rostfria kätting ifall vinden vrider under natten. Vi skulle få ett praktiskt prov på att ”förtöj för storm” alltid gäller…

Ett dopp i havet (18 grader) innan middagen. Efteråt, vid fikat, mojnade den nordliga vinden och allt var riktigt lugnt. Men efter fem minuter kom en front av riktigt kraftig vind, från syd. Pang på, på nolltid. Vi satt i sittbrunnen och undrade vad som var på gång…

Panta Rhei for iväg som ett höstlöv mot klipporna. Det rasslade om ankarkättingen då den släpade längs botten. Vinden blåste med 10-12 m/s och det kändes lite olustigt. Sedan ökade vindbyarna till 18 m/s och vi låg endast en båtlängd från klippan i lä. Rorsman startade snabbt motorn för att stötta ankaret. Panta Rhei gungade och jazzade som aldrig förr. Hela havet var vitt av ”fradga”…

Efter ett tag förstod vi att ankaret orkar hålla emot och motorn kunde stängas av. Vi satt i ”beredskap” tills vinden lagt sig till 7-8 m/s. Därefter kunde vi börja planera sänggåendet… Vilken blåsning…

Hälsningar från en rejäl ”blåsning” i Norge…

Denna fina, stilla och varma lördagmorgon på svaj, går inte att beskriva med ord. Möjligen kan en bild förmedla något av det vi känner vid frukostbordet… Det är värmen som är pricken över i`et.

Ett morgondopp och därefter frukost i sittbrunnen med utsikt över den stora fjärden med blånande berg i fjärran… Sååå fint…

Från ”vinterpäls” till ” sommardräkt” på några få dagar. I garderoberna ser vi våra yllekläder och flytoveraller. Svårt att först att vi haft behov av dem… Övergången var så snabb att vi känner av det på våra ryggar, som har en något rosa nyans. Vinterbleka på överkropparna, som vi varit.

Lätt undanvind och snart rullar vi ut Code 0:an.

Den lilla biminin ger välbehövlig svalka, bara man hittar dess skugga i sittbrunnen. Solen står ju inte i zenit på dessa breddgrader…

Hittar en fin flad att ankra på. Tolv meter djupt. Inga öar som läar för vinden men de låga skären tar effektivt bort den svaga dyningen. Ännu en vacker solnedgång…

Rorsman fiskar upp en makril vid solnedgången. Tyvärr bara en.

Hälsningar från skären vid det yttersta havsbandet…

Sommarvädret håller i sig, även idag. Spegelblankt hav i flödande solsken. Kör en tvätt till och tar en morgonpromenad under tiden. Hamnen sover. Endast några festivalarrangörer är igång på morgonen. Men först en solnedgångsbild från igår.

Frukost i stillhet. Allt är tyst och stilla. Men, vad nu? Hör du vad det är? Jovisst. Ett jämnt snarkande hörs från grannbåten. Taktfast som en metronom. Inte ett endaste andningsuppehåll. Vi fnissar som småbarn, där vi sitter vid frukostbordet i sittbrunnen och lyssnar på den jämna rytmen från en man i djup sömn… Fast egentligen lyssnar vi ju inte. Vi äter frukost…

Därefter går Rorsman till frissan på piren. Kibbens ”Klipp och fix” fixar frisyren medan man står lutad mot en sten och ser ut över havet… Väntar en stund till innan tvätten som hänger i linor över båten, är torr.

Ut på havet. Förbi ”Den Norske Hest” (Alden) igen. Lugn segling i lätt vind. Lägger oss på svaj i en trång vik på Stensöy. Luften dallrar av värme. Det är 30 grader i skuggan. Så skönt, eller är det kanske för varmt… Fy, nu slant pennan… Vi kollar att de röda maneterna inte är alltför nära och doppar oss många gånger i det nu 17-gradiga vattnet…

Ingen vind. Bara sol och värme. Men helt plötsligt kom ”solgangsvinden” vid 19-tiden. Panta Rhei jazzade stort i vindbyarna (8 m/s) och närmade sig klipporna på båda sidor om viken.

Ankaret höll bra, trots att ankarkättingen endast var två gånger djupet. Som närmast var vi 4 meter från klipporna och då vinden åter lugnade ned sig, gjorde vi likaledes…

Hälsningar från de norska tropikerna…