Passade på att kasta loss efter en av de otaliga korta regnskurarna. Vi hann knappt knyta loss och ta oss ur hamnen innan nästa regn svepte in. Så höll det på under de 29 nm som vi seglade… suck… Det börjar tära på ”tålamodskapitalet”…
Man blir loj och trött av detta väder. Inte en endaste bild tagen under resan idag…
Kupevärmaren ger oss ”tröst” då vi hittat en elstolpe att ansluta oss till… Mycket läsning blir det…
Hälsningar från norges ”fuktkammare”…
Segling söderut i yr. Detta yr, som vi omges av numera… Ibland slipper vi yret men då är det regn… suck…
Det var ”Havsfiskefestival” i hamnen denna helg. Bland annat kuddkrig på en stång. Tänk er yr, vind och en temperatur på 13 grader. Ett antal bad innan segraren kunde koras. Vi huttrade där vi stod, påpälsade och med huvan uppdragen över huvudet…
På kvällspromenaden, utan yr!, träffade vi på lärarinnan som bor i samhället. Hon ägde ca 100 får och 50 lamm. De går ute året om på stora arealer.
Någon hade 4 nyklippta alpackor i trädgården…
Inga spännande nyheter från Panta Rhei denna gång. Vi tog oss en dusch och drog pyjamasen på oss och täcket över oss och hoppades, som man alltid gör, att vädret blir bättre nästa dag…
Hälsningar från ”väntans tider” ombord på Panta Rhei…
Yrvädret behåller sitt grepp. Gråskalans alla färger (?) kan observeras utanför salongens fönster. Vi kan inte ens med vår mest positiva inställning säga att Norge är fantastiskt just nu… Fjärde dagen med yr. DS-salongen, we love you…
Alla toppar över 150 meter saknas. Tänk om man bokat en resa med Hurtigruten i dessa dagar… Tråkigt…
Motor hela dagen. Yr, yr, yr och förb…ade yr…
Det är en stenig men väl utprickad led till hamnen. Vi tog oss genom detta ”dike” vid lågvatten. Spännande och nära till både botten och sidorna…
Yret upphörde för en stund och vi for omkring på öarna som nyutsläppta kalvar om våren… Sör-Gjeslingen har varit det största fiskevaeret söder om Lofoten men är nu endast befolkat av sommarfolket.
År 1974 gick elkabeln till ön sönder och de blev utan el. Vi var glada att vi nu hade 230V vid bryggan men endast mellan 07:30 till 23:00. Under den tiden hördes ett dovt muller från generatoraggregatet, som var placerad nära gästbryggan.
Talade med en som tidigare bott på ön och fick reda på att ca. 10 familjer har sina sommarbostäder här. Havet har ibland stigit så högt att små stugor, med vattnets kraft, flyttats högre upp på land… Naturens villkor gäller på dessa små öar långt ute i havsbandet.
Under kvällspromenaden blev Kibben anfallen av två labbar. Det var nära att hon fått ett jack i fontanellen… Troligen fanns det någon unge i närheten. Skickliga flygare…
Då det blev dags att besöka serviceinrättningen, som ligger ca en halv km från gästbryggan, vid storbåtskajen, gällde det att planera i god tid. Efter väl uträttat värv, ser man, sittandes på tronen, att man inte ska kasta papper i WC-stolen. Därefter förstår vi att allt rinner rätt ut i havet… Lite gammaldags lösning på problemet…
Hälsningar från den norska ytterskärgården…
Vaknar till ett grått Norge. Låga moln, lägre än igår, skymmer effektivt sikten mot ”ooh-upplevelser”… Lossar förtöjningarna och varvar motorn till 1600 varv, vilket är vår bränslebesparande marschfart på 5 knop (1.8 l/h).
Sätter oss till bords i den, under natten, ”elektriskt uppvärmda” salongen och njuter av frukosten, medan Pentan och autopiloten gör sitt… Med fjärrkontrollen till autopiloten på bekvämt avstånd i soffan.
Under denna grå och kulna dag, såg vi endast två andra fritidsbåtar. Vem vill egentligen vara ute i kyla och yr…?
I Brönnöysund köpte vi lax som vi tänkte grilla ikväll, oavsett väder. Men först en 3 kilometers promenad till ett sund, där vi skulle prova fiskelyckan. Då vi höll på med att iordningsställa våra fiskedon, såg vi i periferin hur det stänkte till i vattnet. Wow, skynda på med fiskedonen, de väntar ju bara på att få hugga…
Men, nästa plask sammanföll med ett pustande… Vi vände oss om och såg och hörde två tumlare som var på väg in i fjorden… Oj, vilket fint ögonblick.
Vi väntade ett tag innan vi började kasta. Resultat: en liten öring, som vi ratade. En liten torsk, som vi ratade. En liten lyr, som vi ratade. Till sist en stor makrill som vi tog hand om…
Strömmen gick ut mot havet då vi kom. Endast under några minuter var det stilla, innan strömmen gick in mot fjorden. Överraskande kort tid med stilla vatten…
Makrillen var jättestor, enligt våra normer. Men enligt ”expertisen” kan makrillarna bli väldigt stora..
Grillmästaren kämpade i yrvädret men fick både laxen och makrillen genomstekta… Det är vått och grått just nu, men i vår eminenta DS-salong är det sommarvärme…
Hälsningar från en torr salong…
På morgonen under vår frukost, ser vi tyskarna lasta bilarna fulla med frigolitlådor med frusen fisk. Den tyska ölen har ersatts med fisk (tror vi)…
Knappt någon vind och motorn får ta oss söderut eftersom seglen knappt står. Stannar till vid den fina bryggan vid Brönnöysund och handlar mat samt bloggar på biblioteket. Därefter vidare i denna grå och stilla dag…
Något trötta efter gårdagens cykeltur, gör att vi söker oss tidigt mot sovrummet… Mulet väder och därmed ingen sol, gör det enklare att ta på sig pyjamasen i ”god tid”…
Godnatthälsningar från ett grått Berg…
Vi stryker ”gasolexpert” ur vårt CV. Gasolen fungerade ett litet tag men suckade till med butandoftens kärva lukt och slutade leverera gas till vårt pentry. Vi gjorde konstgjord livräddning, enligt senast, men nu var det definitivt slut med varm mat på längre avstånd än 230V-sladdens räckvidd från närmaste elstolpe… Efter felsökning kom vi fram till att det borde vara regulatorn som pajat. Telefonsamtal till Watskibutiken i Kristiansund och en beställning på en ny regulator till följande vecka, då vi skulle passera staden.
Igeröy är en bekant hamn för oss. Den är förbunden med Vega via en bro och det är Vega som är intressant. Ikväll räcker det med en kort promenad samt att tvätta kläder. Vi samlar inte på oss mycket smutstvätt, men ändå tycker vi inte att vi luktar som gamla pensionärer… Måste vara den salta havsluften, eller kanske den att vi inte svettas om vi inte tar oss en topptur… Man svettas väldigt lite om man är kall…
Skillnaden mot förra gången är att det inte enbart är tyska turister som bor i rorbuerna och fiskar. Även norska och polska bilar står numera på parkeringen.
Följande morgon cyklar vi över till Vega och trampar oss fram till den nyligen invigda ”Verdensarvsenter”, på norra kusten, där man kan få en inblick i bland annat ejderns tillstånd.
Fika med våffla och med en fin vy norröver… Vi sitter inomhus…
De har även en ny gästbrygga här.
”Kolhydratladdningen” gav oss ny energi och vi trampade vidare västerut. Mot Sundsvoll. Det lär vara fint där. Efter totalt 30 km kom vi fram och såg upp mot en ganska nybyggd trappa som ledde upp till ” himlen”. Det var kanske att ta i, men långt över 1000 trappsteg var det och naturligtvis ville Kibben se vad som fanns där uppe… Benen var lite möra redan efter cykelturen men vi kan ju inte låta bli, då vi nu är på plats…
Dags att börja ”klättringen”, som till en början var enkel och gick på fina spångar som lagts ut. Verkligen ”turistvänligt”…
Väl uppe på platån, satt vi och upplevde och njöt av utsikten… Det första vi såg var en stor havsörnsstaty, tillverkad i sten och plåt…
Väl nere vid cyklarna och med stumma vader, delade vi åter en banan. Dags att ta oss ”hem”…
Energibristen gjorde sig gällande och vi stannade till i huvudortens (Gladstad, trevligt namn) butik och laddade med snabba och snuskigt onyttiga kolhydrater. Nämligen lefse och brus. Sockerchocken fick oss att spurta hem de sista 11 kilometrarna, där vi konstaterade att vi avverkat 52 km på cykel och 3 km i trappor…
Kaloribehovet tillgodosågs av thaimat, som fanns att hämta vid färjeläget. Hungern är den bästa kryddan…
Hälsningar från ”step up”-besättningen…
Fin segling till Sandnessjoen. På bilden de ” Sju systrarna” som vi har nöjet att se, efter dagar med låga moln. Notera staden, som ligger ca. 8 km närmare oss, än bergen. Husen är små i jämförelse… De högsta topparna ligger nästan på 1100 meter över havet…
Vi ”pressar” in oss i en lucka mellan semesterfirande båtar. Skönt att bogpropellern fungerar… Sommarfolket är igång, sittandes i sina stolar och smuttandes på öl och vin… De sitter gärna på bryggan… Det blir lätt sena kvällar, eftersom solen inte vill dala som vi är vana vid. Det är ganska skönt att försvinna in i drömmen med boken i hand, för att plötsligt med ett ryck, vara tillbaks i den soldränkta salongen… Hmm… dags att sova.
Men innan dess, hann vi med en promenad. Dönnamannen i solsken. Kanske en topptur, nästa gång vi är här…
Lika bra att ta en bild till på de ”Sju systrarna”. Vem vet hur vädret är i morgon… Just nu är det sommar och vi har alldeles för mycket kläder på oss på kvällspromenaden…
Hälsningar från en sommardag i Norge…
Svag vind följande morgon. Motorgång mest hela dagen. Akter om oss kommer vi att se vår natthamn hela dagen…
Efter 10.5 km och drygt 4.5 timmar var vi åter hemma. Knäna ömmade och energin var slut. Vi hade endast en banan med oss som vi delade på toppen. Vattenflaskan fyllde vi på i en liten, liten ”foss”…
Idag skulle till och med Rorsman, med sin begränsade matfantasi, kunna vara chefskock i pentryt. Men vi chansade inte… Allt smakade suveränt…
Klockan hann bli 01:00 innan vi släckte ljuset och funderade på när kramper i lår eller vader skulle sätta in…
Vi överlevde natten utan problem. Visst kändes benen begagnade följande morgon, men i övrigt helt ok. Vi tog till och med en promenad till norra sidan av ön, för att se lunnefåglar.
Det finns en Petter Dasstig här
Vi tog några bilder på svärmande lunnefåglar men de ser endast ut som små knott på bild. En vy åt andra hållet…
Efter denna 5-kilometerspromenad, rullade vi ut genuan i soligt och varmt väder, för att ta oss till nästa hamn och se vad vi kan uppleva där… Här har vi definitivt upplevt det vi kommit hit för…
Hälsningar från det vackra Norge…
Eftersom vi inte planerat någon längre dagsetapp räcker det att hissa storseglet i den friska vinden. Enkel segling.
Hamnen ligger otroligt skyddad. Vi tog oss in via ”ett hål i väggen” och lade till som enda gästande båt.
Båtföreningens äldre ”fixarpar” tog emot oss och berättade med inlevelse om nästa veckas stora begivenhet, Trænafestivalen, med uppemot 4000 deltagare. Då är hela hamnen fylld till bristningsgränsen och det tältas lite varstans i området… Ca 400 bofasta…
Efter en lätt lunch var det dags för promenad.
Efter middagen skulle vi bestiga höjden (97 m) på ön söder om hamnen. Den såg ut att vara lagom för en bensträckare på kvällen…
Halvvägs upp kom vi till en riktigt brant passage. Där hängde en solblekt och rufsig, 8 mm polypropylentamp, som man skulle ta hjälp av. Den kändes inte helt ok. Det var blött och därmed halt och vinden på 11 m/s ryckte och slet. Vi vände här. Men vi var lika glada för det…
Hälsningar från ”fegisarna” på Panta Rhei…
Vem kan segla förutan vind…? Inte vi, i alla fall. Havet böljade och gav Panta Rhei en svagt rullade gång. Som en gammal landstigen sjöman med många sjömil i kroppen…
På vägen plockade vi upp två torskar vid en grundklack på 25 meter. Snabbt och enkelt…
Då vi körde in bland öarna vid Myken, väcktes våra minnesceller och vi kom på att vi varit även i denna ögrupp 2015…
Torsken rensades på bryggan. Filemästaren med den finska kniven blev ivrigt påpassad av riktiga bjässar till havstrutar, gråtrutar och de mindre men snabbare fiskmåsarna. De stod ca 2 meter från delikatesserna och dreglade…
Fisken räcker till fyra middagar, varav två lyxigt smakande saffranssoppor med aioli och två grillade rätter, som tillagades med fjäderfäna som åskådare… Dags för en kvällspromenad. Ön är liten och därför är den snabbt avklarad.
Det finns en åretruntöppen affär, restaurang, internetkafe` och ett whiskydestilleri på denna lilla ö. Invånarantal 9 st.
Hälsningar från en ö med låg arbetslöshet…
Panta Rhei 2019 