Panta Rhei 2019

Besöket vid Krokholmen kommer vi att minnas som en magisk afton… Nästa dag fick vi en lugn undanvindssegling längsmed alla berg…

Vi stannade vid Johannesbrygga, en bit innan stora gästhamnen. Ön heter Svenningen och ligger väster om Stött.

Kvällspromenad i betagande omgivningar…

Det fick endast plats en båt på Johannesbrygga, eftersom två lokala förmågor förtöjt sina flytetyg på denna lite slitna gästbrygga. Den har sett sina bästa dagar. Det fanns en tvättmaskin som vi utnyttjade, och ett torrdass…

Senare på kvällen såg vi att djupet under kölen hade krympt oroväckande mycket. Vi hade 4 dm kvar till botten och vattenståndet var ännu inte i sitt nedersta läge… Här och under detta dygn är skillnaden 2.1 meter mellan ebb och flod.

Hälsningar från oss som funderade på vem som ”dragit ur pluggen”…

Ännu en morgon gryr i Bodö. Egentligen gryr den inte, det är ljust hela natten och då vi vaknar måste vi se vad klockan är för att förstå om vi ska stiga upp, eller inte… Vi har under frukosten kommit fram till att Bodö blir vår nordligaste hamn detta år. Lofoten ligger 45 nm i nordväst, men där har vi varit tidigare och beslutet känns rätt. Visst skulle vi hinna även dit, men varför…?

Vi har ingen brådska idag, och beger oss till Salmon Center, där vi får reda på hur lax i fångenskap odlas. Mycket intressant. Det finns strikta regler om hur detta hanteras. Bland annat tas prover ur odlingarna för att se om de angripits av parasiter (laxlusen). Ifall så har skett, ser de till att laxen får simma i sötvatten (då dör parasiten) eller de ges föda som gör att laxen alstrar mer slem på ytan, som gör det svårt för parasiten att fästa. De har även plastskynken runt ”bassängerna” som går ned 15 meter, som skydd mot flytande parasityngel.

Samtliga, och då är det ALLA, laxar vaccineras mot sjukdomar. De har lyckats ta bort antibiotikan på detta sätt. De minskar laxens tid i saltvatten (i havet finns parasiterna) och under de tre år det tar från ägg till slakt simmar laxarna endast 1,5 år i saltvatten. Inför avlivning bedövas laxen (slag mot huvudet eller via elström) av humanitära skäl och även för smaken…

Efter ”laxkursen”, en fika i salongen och därefter bekväm undanvindssegling med enbart genuan. Landskapet flödar av solsken och vi njuter av att segla längs Helgelandskusten…

Toppen på berget till vänster ligger 996 meter över havet. Mäktigt…

Här har vi tagit oss iland på Sörarnöy. Men gästhamnen verkar ha somnat in och vi lade oss utanpå en ”långliggare” för att ta oss iland. Ingen el! Panik!!! Den höga toppen som vi seglade förbi är storslagen…

Det blev ett kort besök på Sörarnöy. Det finns en annan gästhamn i närheten, men alla våra sjökort visar att den blir torrlagd vid ebb. Men i vår hamnbok ska vi kunna gå in där. Och vilken tur att vi tog oss dit, denna soliga och nästan magiska afton…

Det var inga problem med djupet i hamnen vid Krokholmen. En skyddad, idyllisk plats och då vinden avtagit helt, blev kvällen… magisk…

I vår trygga hamn blev det helt stilla. Under kvällspromenaden talade vi viskande med varandra. Allt andades harmoni. Vi såg ett gäng med 5 nyfikna minkar på bara tre meters håll. De visade tydligt intresse av oss inkräktare och vi njöt av stunden…

Storspovens läte ljöd över ön. Den flög runt oss flera gånger. En argsint mås ville skrämmas. Vi kunde inte se att den hade ungar i närheten, utan den var bara lite ”övertänd”…

Vilken rofylld plats i en fantastisk omgivning…

Hälsningar från Panta Rhei, flytande på en spegel…

Bussresan på 45 minuter tog oss till denna turistmagnet på ett bekvämt sätt. Omgivningarna är mäktiga.

Vi kom dit en timme innan den värsta strömmen och tittade fascinerat på denna stora ”bubbelpool”. Närmast stranden mäktiga virvlar och uppflöden. I mitten en plan yta med snabbt strömmande vatten. På andra sidan åter turbulenta virvlar. Klockan 17:47 var strömmen som starkast men skillnaden var inte så stor mot då vi kom. I morgon är den starkaste strömmen ca. 45 minuter senare och följande dag ytterligare senare… Om sex timmar rinner det åt andra hållet. Vilken mängd energi det finns i denna ström…

Det var många som fiskade i denna malström. Vi såg en av dem som fick en fin jättelax. Den var över 110 cm lång. Det tog lång tid för fiskaren att få upp den.

Dagen avslutades med en lätt middag ombord eftersom vi fortfarande var mätta efter frukosten… De färska räkorna vi köpte från fiskebåten i hamnen, får vänta till i morgon.

Det är nu tidig onsdag morgon och hamnens wi-fi fungerar hjälpligt eftersom de flesta sover och vi kan blogga från båten. På kvällarna fungerar det inte…

Solen pressar in ljuset genom alla fönster i Panta Rhei och glittrande reflexer från vattenytan leker i taken. Både i sovrummet och salongen. Det känns riktigt bra… Ingen ide att lägga sig igen. Vi har ju sovit sex timmar och ska börja fundera om vi ska vända söderut igen…

Hälsningar från en efterlängtat solig morgon i Bodö…

Väderprognosen från igår stämmer. Vinden har fritt tillträde mot babordssidan. Fendertarna gör sitt jobb, tack och lov. Regnet piskar mot isolerglasrutorna medan vi äter frukost i lugn och ro. I värme och med en utsikt, som mot berget är begränsat till 200 meter ovan vattenytan…

Då vi kastade loss, orkade bogpropellern inte pressa upp fören mot vinden. Det blåste mellan 9-11 m/s, rätt i sidan. Med hjälp av en snubbe som såg våra fruktlösa försök, gick det dock bra till sist. Nu har vi en uppfattning om hur mycket bogpropellern klarar. Den är guld värd!

Eftersom det var riktigt busväder, valde vi att ”offra” en av oss. Rorsman blev kvar utomhus, medan Kibben huserade bakom glasrutorna… Vem valde…?

På läsidan av vår ö, växer sig vindskuggan flera km ut från stranden. Bergen påverkar vinden i mycket stor utsträckning. Vi blev lite förvånade att vi inte fick fallvindar på oss. Kanske ska det blåsa mer för att de ska komma rusande utmed bergssidan…?

Det var en riktigt ruggig och blötkall segling där enbart genuan drog oss mot Bodö. Faktiskt funderade Rorsman på myteri…

Bodö har många fritidsbåtar i sin stora hamn. Längst in i viken finns tre flytbryggor för gästande båtar. Vi hittade en av två lediga platser. Det finns fler gästplatser även längre ut på en lång brygga.

Flygplatsen ligger endast någon km från hamnen och därför är Bodö en bra plats för besättningsbyte och liknande. Många av båtarna vid bryggan är ”tomma”.

Proceduren med att torka kläder är väl inövad och snart var den blöta och iskalla utomhusövningen glömd…

Tisdag morgon gick vi över gatan till Hotell Norlys och åt en frukostbuffé. Gästande, betalande båtar fick rabatt.

Trinda och mätta rullade vi tillbaks till Panta Rhei. Tur att landgången lutade nedåt… Nedlastade till ”Plimsolmärket” (märke på fartygssidan som visar hur lågt fribordet är, beroende på last och salthalt i havet) satte vi oss en stund och planerade vad vi ska göra härnäst.

Gasolen slutade fungera för några dagar sedan. Fick inte till det, den gången, men idag plockade vi isär delarna vid flaskan (regulator och ventil). Blåste, sög (urk) och knackade på alla delar. Nu fungerar det! På vår CV kan vi nu läsa: el-expert, plastexpert, VVS-expert och gasolexpert… Skönt att inte ha tummen mitt i handen och fyra händer samt två hjärnor…

Efter fixet, en promenad (10 km tor) till en gasolpåfyllare. De lyckades fylla på 1.2 kg. Ventilen är lite dålig, därför fyllde de inte fullt. Nu har vi en reserv och kan ”slappna av”.

Här på biblioteket fungerar wi-fi bra. Det är nu tisdag eftermiddag och vi planerar en bussresa till Saltstraumen. Världens kraftigaste tidvattenström. Den strömmar som mest med 22 knop! Det är nymåne och då är strömmen förstås extra stark. Det går även turer med Rib-båtar dit för en tusing, men vi satsade pensionen på frukosten… rap…

Hälsningar från Bodö långt upp i norr…

Landskapet fortsätter att imponera. Som att segla i ett jättelikt vykort…

En jättefin liten hamn med vit sandbotten. Vindstilla och varmt (nåja…). Som så ofta är vi enda gästande båt.

Ön har haft 200 invånare som mest, men har nu endast fritidsboende. Allt är mycket välskött och iordningställt.

Vi talade med en kvinna som stod på knä i gräset och plockade stenar, stora som grapefrukter. Resultatet av vinterstormarna som ”kastat” dessa ca. 50 meter upp på hennes tomt. Högvatten och storm kan orsaka skada på olika sätt.

Nu har vi haft soligt två dagar i rad. Det är vackert (vi kan se bergen) och varmare, tack vare solen. Vi njuter av stunden, för i morgon ska det både blåsa hårt och regna rejält. Dessutom kring 8 grader…

Den dagen den sorgen…

Hälsningar från ett vackert, men svalt Norge…

För en gångs skull regnar det inte på morgonen men klädvalet blir densamma som igår och dagen innan och…

Små skurar kom och gick under dagen, vilket kändes ”som vanligt”… Passerar längs den mäktiga Helgelandskusten och får ibland syn på topparna, då de låga molnen lämnar för en stund.

På gästbryggan i Bolga, tog vi av oss de fuktiga overallerna och satt en stund i sittbrunnen och lät solen värma oss. Det är ju faktiskt sommarsol, fast temperaturen håller sig kring 10 grader.

Tar en promenad runt de närmaste omgivningarna innan middag. Några korta skurar passerar över oss. Inget som man egentligen blir blöt av men som påminner om hur snabbt det växlar mellan sol och regn.

Det är ytterst få gånger vi ätit middag i sittbrunnen. Antingen är det för kallt i vinden eller så kommer skurar som tvingar in oss. Så även denna kväll, men vi får behålla den vackra utsikten under middagen från salongen.

På morgonen följande dag var det 7 grader ute. Sol, regn, sol, regn om vartannat. Vi insisterade åter igen att äta frukost i pyjamas. Ger lite ”myspyskänsla”… Under tiden stabiliserade sig vädret och vi tog en morgonpromenad på nästan 10 km. Det gäller att passa på då solen skiner.

Men utsikten mot havet i väster är blått och vackert.

Vi skulle ta oss tillbaks en annan väg men var tvungna att retirera, eftersom stigen och dess märkning helt plötsligt försvunnit. Det blir ofta så, här i Norge, att man irrar bort sig på tur. Men fina vyer bjuds det på ändå…

Vi tog oss även till Bolgabörra, ett hål i berget. Liknande Torghatten, fast mycket mindre.

Vi vandrar i dofter av blommor och ibland nyslaget gräs. Fågelsången är ibland hänförande. På bilden en Storspov och en Rödbena.

Väl tillbaks i båten, en förstärkt fika och därefter kastar vi loss. Vi gläds åt det fina vädret. Mycket…

Hälsningar från glada och torra sjöfarare…

Promenad till biblioteket för att få iväg de fyra tidigare inläggen. Därav sen start idag mot Innerkvaröy. Bilden beskriver hur dagens väder gällande nederbörd, kommer att se ut… Skurarna kommer och går.

Seglingen gick bra och mot slutet blåste det mer än önskat. Svårt med tilläggningen i kraftig vind och ordentligt med regn… Vi ”överlever” tack vare 230V-stolparna som finns på alla bryggor. Fast det var ju rätt typiskt att denna plats inte hade fungerande ström inom 25 m och vi fick ta fram skarvsladden från vårt tekniska rum. Att kliva in och ur båten med en av regn ”genomimpregnerad” flytoverall, lämnar tydliga spår om hur vädret är på utsidan av glasburen…

Stor torkning av de genomvåta plaggen. Varm mat gör att ”livsandarna” återvänder. Kupevärmaren är vår favorit på denna resa…

En kort promenad till affären för inhandling av jordgubbar. Det ger i alla fall en hint om att det är sommar…

Det blir en lugn innekväll…

Hälsningar från ett genomregnigt konungarike…

Drygt 9 grader och regn. Som vanligt… men regnet skulle upphöra under förmiddagen. Fin slör hela dagen och vi valde att lägga till vid båtklubbens gästbrygga, knappt en km från staden. Den andra gästhamnen ligger mitt i sta`n men är inte lika ”mysig”. Idag har vi sett tre segelbåtar på väg… Ganska glest med båtar, så här års. Eller är det vädrets ”fel”…?

Tittar oss omkring i centrum och konstaterar att många affärer slagit igen och flyttat till det stora köpcentret mitt i staden. Eller så har de ”gått omkull”…

Då vi anländer, spricker molntäcket upp och vi sitter en stund i sittbrunnen och bara ”finns till”. Väster om oss ligger Dönnamannen. Ännu en topp man bör vandra upp till.

I dag har vi passerat ”De sju systrarna”. En bergskedja med sju toppar som är ett populärt vandringsmål. De låga molnen dolde effektivt alla toppar. Inget att vila ögonen på.

Vädret för de närmaste dagarna ser inte alltför lovande ut och i våra huvuden börjar vi planera vår återresa. Idag (fredag) går solen ned 02:00 och stiger upp 02:00. Vi är nära polcirkeln. Våra planer klarnar nog efter en fika. Vädret däremot…

Hälsningar från ljuset i norr, oavsett vädret…

Efter en timmes segling, stannar vi till vid fina gästbryggor i Brönnöysund. Nära till affär och service. Nu först, är vi mitt i Norge! Det är långt hem redan härifrån… Därefter fortsatt färd mot en liten ö med 31 bofasta invånare. Lyxade med fika på restaurang Himmelblå på Ylvingen. Känd från en norsk TV-serie från 2012. Liknande serie som vår ”Bonusfamiljen”.

Trots att vi delade på en kanelbulle på Himmelblå, (stor och tung), kan vi se en liten dipp i vår ekonomiska budgetbalans… Efter fikat tog vi en tur ut på landsbygden. Ön har haft mycket påhälsning av tyskar. Vi gick upp till en topp där de under kriget hade byggt skyddsvärn och kanoner. För att få fram material till allt byggande, byggde de även en järnväg. Allt hann inte bli klart innan krigsslutet…

Vi hann precis ”hem” från vår vandring (9 km) innan regnet dolde landskapet och började skölja av saltavlagringarna på Panta Rhei…

Hälsningar från de torrskodda ombord…

Vaknar till en solig dag. Glädjande, men temperaturen håller sig envist kvar kring 9-10 grader… Vi vet vilka kläder som ska på, även om det ser trevligt och varmt ut där vi sitter i salongen och tittar ut…

Solen lämnar oss knappt under natten, vilket kan vara lite knepigt om man vaknar på natten och ska somna om… Bra segling, visserligen kryss men med lagom vind. Motorbåten med de Norska Lundefågelhundarna ligger på gästbryggans ena sida och vi tar den andra sidan. Så där, gästhamnen är full…

Ger oss omgående iväg på en tur till berget Torghatten. Det som nedifrån ser lagom brant ut, är, då man väl är på plats, riktigt brant. Svettiga men nöjda kunde vi njuta av vackra vyer över skärgården.Vinden svepte genom hålet i berget och det droppade vatten från ”taket”… Då vi var på väg ned på andra sidan, mötte vi många turister, som med guidning skulle upp till hålet… De hade tagit buss och bilar till parkeringen, medan vi vandrat dit från hamnen…

Efter 10.7 km var vi åter ”hemma” och njöt extra mycket av middagen. Vår lilla men praktiska dusch ombord är uppskattad…

Hälsningar från berget med ett hål…