Vinden började sakteliga att öka. Äntligen kan vi segla, även om det går långsamt. Men mot slutet blåste det på ganska friskt.
Vi seglar längs den norska kusten med dess höga kustlinje
För några år sedan stannade vi till på en av de yttersta öarna, Ona, och såg färjan som hade en egen ”look”. Nu mötte vi den igen…
Häftig design på Onafärjan…
Idag skippar vi Ona, eftersom prognosen förutspår dimma där i eftermiddag. Därför har vi siktet inställt på Bud, vid södra änden av Hustadvika. Hustadvika kan vara stökig vid hårt väder, men det får vi lämna till morgondagens funderingar.
En fin seglingsdag i somrig miljö.
Gästhamnen i Bud. Panta Rhei syns knappt, där hon ligger framför den jättestora holländska motorbåten. Framför oss en Hallberg-Rassy 43.
En bensträckare innan middagen. Tretåig mås eller Kittiwake, som den kallas på engelska. Den bygger sina bon på smala klipphyllor eller som här, i fönsternischer…
Flerbostadshus för Kittywake…
Konstigt att de vill bo på så smala platser…
Kittiwake
En sexkilometers promenad längs stranden för att smälta maten. De har gjort i ordning en bra grusad gång med fin utsikt över havet. Kibben hittade en av maskinerna som gör jobbet…
Kibben provar…
I morgon är det dags att ta oss an Hustadvika. Dags för läsning i solens dalande sken…
En av de danska båtarna lämnade bryggan vid sextiden. Vi var inte sena att haka på, men vi genade bland öar och under broar och såg dem långt bakom oss då vi senare passerade Ålesund.
Denna soliga, varma och vindfattiga sommardag inbjöd till svajankring i en liten vik. Första gången vi provar stävankaret. Dessutom skulle vi prova badstegen. En av oss i alla fall… Några timmars lunch mitt på dagen.
Nu vet ni vem som fick uppdraget att prova badstegen i 13-gradigt vatten…
Longva var en ”sömnig” liten plats. Ett högt fjäll gav naturen en viss dynamik, i övrigt inte mycket att se. Fredagsmiddag i sittbrunnen var behållningen för kvällen…
Rorsman stämde gitarren. Kändes ovant med mjuka fingerspetsar. Bara det blir varmare, kommer instrumentet säkert fram oftare. Men vi är ju inte direkt på väg söderut…
Ännu en dag för motor. Rundningen av Stadlandet gick bra, trots mycket rullande och stampande…. Väl i skydd bakom öar slapp vi hålla i oss för ”glatta livet” och förhållandena ombord återgick till läs- och fikaperioder…
Bergen är 500-600 meter höga…
Motorgång, mest hela tiden…
Tack vare att vår mast endast sticker upp 16 meter över havet, kunde vi ta en kortare väg norrut…
Vi njuter av ”fri sikt” i solskenet. Vattentemperaturen är dock bara 12 grader och det gäller att hålla sig i lä av däckssalongen, eller klä sig ordentligt…
Vi kom in till en tom gästhamn. De danska båtarna dök upp efter en stund. Vid affären hängde torskhuvuden på tork…
Dags att ”inviga” cyklarna. En fin cykeltur på 18 km, med många olika dofter från blommor, mark och lantbruk. Bra, asfalterade vägar och inte alls så kuperat som man förknippar med Norge.
Blomsterprakt…Vägen till färjeläget…
Hälsningar från en lyckad och väldoftande cykelpremiär…
Rundar Bremanger på ”utsidan” mot öppna havet. Det kändes bra till en början, men vi fick senare gårdagens dyning mot oss. Den var stor, riktigt mäktig… Ja, fascinerande och häftig! Att vinden kan få så stora vattenmassor i rörelse…
I Sildas gästhamn låg två danska segelbåtar, som också skulle passera Stadlandet. Vi mekade bogpropeller hela kvällen och fick svar från både Siriusvarvet och tillverkaren av bogpropellern i Italien. Trasig motor, enligt de som förstår sig på detta. Synd på pengarna men än värre är att vi inte kan nyttja denna viktiga funktion som vi kommit att uppskatta mycket.
Sildas gästhamn
Inget öppet för säsongen. Det är som vanligt, en flytbrygga, el och vatten. En mynt-WC hjälper oss inte då vi saknar norska femkronor…
Denna förtöjningsring har gjort sitt för länge sedan…
Vaknar tidigt av ljuset som inte ”vilar” många timmar under natten… Tar oss vidare för motor, och det skulle förbli så under hela dagen…
”Den Norske Hest” i morgonljuset… Den syns på 50 km avstånd, ifall vädret är klart…Seglar utanför den Norska kusten med höga fjäll på styrbordssidan. Höjden på fjällen är ca 600 meter och avståndet dit är ca 18 km… Svårt med perspektiven…Efter middagen lockade en toppbestigning. Varje gång vi trodde att vi såg toppen, visade det sig att det fanns ännu en topp längre bort. Bilden, en sådan ”falsk” topp… Men utsikten är bedårande… Berget som skymtar mitt i bild längst bort, är ”Den Norske Hest”, med en svank på ryggen…Naturligtvis skriver vi in att vi varit på toppen, då vi äntligen kommit fram. Fanneskarvaden, 378 meter över havet. Stormsäker brevlåda…Vackert åt alla håll, en dag som denna…Kan inte säga annat än att Norges natur är fantastisk, då vädret är fint…Det var en relativt enkel tur på 9 km som tog oss nästan tre timmar. Dusch i båten kändes skönt. Gällande duschen så är den bra. Men vi måste duscha innan middag. I annat fall får vi inte plats. Så liten är den…Vi är inte störst i gästhamnen idag heller… Deras tenderbåt var storleksmässigt som vårt flytande hem…
Hälsningar från den trötta men nöjda besättningen på Panta Rhei…
Vad är det som är gult till färgen och ger ljus över hela världen? Dessutom värmer den så skönt. Rätt svar är, solen, vilket vi fick googla oss till… Kom inte ihåg att den finns… Så ljuvligt skönt att kliva ut i en torr sittbrunn och känna solens värme mot kläderna… Och bergstopparna var på plats igen…
Under natten hade en av våra fendrar lossnat och försvunnit. Hittade den inte. Första fendertförlusten men vi har däremot hittat ett tjugotal, genom åren.
Många turister vill se Norge…Vi väljer de mindre stråken…Finfin gennakersegling hela dagen…Äntligen framme, efter 65 nm… Ensamma i hamnen.Dags för en kvällspromenad till toppen på Håhaugen på 68 meters höjd. Bra första tur i de norska ”fjällen”… Ön i bakgrunden är Alden, ” Den Norske Hest” där vi gjorde en toppbestigning för några år sedan. Drygt 480 meter över havet med en fantastisk utsikt över skärgården…En ”blomma” du inte vill ha nära dig…
Gissa vädret? Rätt, det regnade och var kyligt. Hissade segel och fortsatte vår svala resa norrut. Inga bilder tagna i gråvädret. Bergen har vi besökt några gånger tidigare och därför stannade vi efter 42 nm i Strusshavn, några nm väster om den regniga staden. Ännu en väl skyddad plats för vindar, men inte för regn…
Hittade en liten ”ficka” att lägga till vid. Fyra stora motorbåtar låg vid bryggan och besättningarna tittade på oss genom kondensfyllda fönster. Vi tittade tillbaks, genomblöta och hungriga. Vinkade, som man gör på sjön, oavsett väder…
Asköy, som ön heter, hade dåligt dricksvatten sedan några månader. Läste på nätet att två tusen hade insjuknat. Tur att vi har eget vatten med oss…
Dåligt dricksvatten i kommunen
Torkade båt och kläder under kvällen. Det blev inte mer denna ”helblöta” dag… Rorsman var endast på bryggan under tilläggning och har således inte beträtt Asköy…
Hälsningar från ett grådisigt och därmed ”osynligt” Norge…
Morgonens obefintliga vind gav oss inget val gällande framdriften. Den fyrcylindriga Pentan har ett tryggt och trevligt sound och vi kunde sitta inomhus och slapp därmed regnet. Detta eviga droppande…
Passerade Haugesund och gladde oss åt 3.5 knops medström under bron söder om staden. För något år sedan seglade vi söderut med gennakern satt och gled fram i 4 knop men kom inte framåt. Det porlade om fören och vi plöjde genom vattnet med bra fart, men framåt kom vi inte…
Upplagda sedan länge i väntan på lönsammare tider… De är uppankrade söder om Haugesund.Vi samsas med de stora båtarna…Haugesunds norra del
Efter tre timmar för motor satte vi segel och kryssade norrut i lagom vind. Det regnade och var kallt hela dagen… Vi förstår varför det finns många solarier i Norge…
Väl påpälsad men ändå ”huttrig”… och glad… konstigt nog…
Dagen efter det stora firandet av Sveriges Nationaldag, var det lätt att kliva upp, eftersom vårt firande varit ”försiktigt”… Solen var oss nådig och temperaturen inte alltför illa, för att vara i Norge… Vattentemperaturen håller sig kring 12 grader, vilket kyler bra i vinden. Men idag skulle vi inte få någon kylande vind…
Endast en loj dyning var kvar efter gårdagens blåst…
Comfortina 32:an startade 05:00 för att ta sig till Bergen på 18 timmar, som de trodde att resan skulle ta. Det blev nog motor även för dem.
Vi provade även att fiska en kort stund, men det gav inget…
Vi får träna mer på detta…
Enkelt att bara bevaka omgivningarna och sjökortet, medan Panta Rhei tog sig fram med hjälp av sin Penta och elektronikhjälpmedlen… I kopervik var det festival. Många små gatustånd var uppsatta på gågatan och spred förföriska dofter från mat som inte enbart hade svenskt ursprung. Shorts och TEVA-sandaler i sommarvärme förgyllde vår fredag…
På kvällen satte livemusiken igång och höll på till morgonen. Vi låg 100 meter från scenens baksida och vibrerades (inte vaggades) till sömns…
Kopervik
Morgonen grydde sedan dunket från musiken tystnat. En stilla morgon. Helt tyst tack vare lomhördheten efter livemusiken…
Tidig morgon i Kopervik
Tog en morgonpromenad innan frukost.
Kopervik
Dags att dra vidare och då kom regnet. Nu är vädret åter ”normaliserat”, som vår båtgranne uttryckte sig, och gjorde som vi… ”gillade läget”… suck…
Hej, är ni kvar? Bra, då skriver jag vidare på bloggen, då vi äntligen hittat en wi-fi, här i den yttersta skärgården i Norge. Ligger för tillfället utanför Knutholmen Hotell i Kalvåg, på ön Fröya. Ni som följt oss via Kibbens Facebook vet att vi är här. Men nu kommer ”the true story”… Vi backar några dagar. Så här var det…
Vi lämnade Egersund efter att ha väntat ut det värsta regnet. Dagens etapp skulle ta oss förbi Järens Rev. En lång kuststräcka utan möjlighet att söka skydd. Prognosen såg lovande ut med frisk förlig bris. Men det var ju en prognos…
En riktig ”storsköljning” av Panta Rhei, innan vi seglade ut. Blixtar, dunder och ösregn…
Då man seglar som vi, träffar man oftast på samma båtar i hamnarna. Det blir naturliga stopp, eftersom det oftast är långa avstånd. Bland annat en ombyggd Comfortina 32:a (förlängd två fot och med mastheadrigg med dubbla spridare). Mycket silvertape på många utsatta platser… Ett ”projekt”, helt enkelt…
Dessutom en Haber 660. En liten polskbyggd segelbåt på knappa sju meter med fyra centerbord. WC med ståhöjd mm. mm… En Pandoras ask. Hon lämnade hamnen några timmar före oss. Med den ökande, fönvarma vinden bakifrån, formligen forsade vi ikapp den lilla pricken långt där framme. Vinden hade ökat till 12-16 m/s, rakt akterlig. Men döm om vår förvåning då vi kommit ikapp henne och vi hade samma vind. Ja, då fick vi kämpa på med vårt storsegel, för att över huvudtaget glida ifrån med vår tre meter längre vattenlinje. Vilket ”racer”, denna lilla Haber…
Haber 660 seglar bra! Lätt som en kork…
Vinden hade nu ökat till 14-18 m/s under långa perioder och regnet kom mer eller mindre vertikalt över oss… Rorsman fick ratta flitigt och koncentrerat för att klara uppgiften. Vår plan var att ta oss till Tananger. Då vinden började gå över 20 m/s var det knepigt att hålla Panta Rhei på rätt kurs. Och något senare såg vi att vindmätaren ”klättrade” till 21… 22… 23 m/s. Där gick gränsen för Panta Rhei (orevat storsegel). Långsamt till en början men allt eftersom rodret stallade mer och mer, kom broachen obönhörligen…
På med motorn och ned med seglet. Därefter av med motorn igen. Medan vi packade seglet, länsade vi för bara riggen och gjorde över fem knop. Stort vindfång på denna skönhet…
Här har vinden avtagit till 28 knop = 14 m/s och vi gör över fem knop. Visserligen medström med 0.5 knop…Fin fyr vid inloppet
Väl genomblåsta, förtöjde vi gladeligen i Tananger efter 41 nm och firade Sveriges Nationaldag med färska jordgubbar. Grannbåtarna (norska) anade inte att vi firade Nationaldagen. Vi är ganska ”försiktiga” av oss… Hade det varit den 17:e maj, ja då hade ingen i hamnen fått en blund i ögonen. Vis av erfarenhet efter att ha bevittnat den festen i Bergen i fjol…
Tananger
Genomblåsta hälsningar från besättningen med nya frisyrer…
Panta Rhei 2019 