Tananger…

Hej, är ni kvar? Bra, då skriver jag vidare på bloggen, då vi äntligen hittat en wi-fi, här i den yttersta skärgården i Norge. Ligger för tillfället utanför Knutholmen Hotell i Kalvåg, på ön Fröya. Ni som följt oss via Kibbens Facebook vet att vi är här. Men nu kommer ”the true story”… Vi backar några dagar. Så här var det…

Vi lämnade Egersund efter att ha väntat ut det värsta regnet. Dagens etapp skulle ta oss förbi Järens Rev. En lång kuststräcka utan möjlighet att söka skydd. Prognosen såg lovande ut med frisk förlig bris. Men det var ju en prognos…

Då man seglar som vi, träffar man oftast på samma båtar i hamnarna. Det blir naturliga stopp, eftersom det oftast är långa avstånd. Bland annat en ombyggd Comfortina 32:a (förlängd två fot och med mastheadrigg med dubbla spridare). Mycket silvertape på många utsatta platser… Ett ”projekt”, helt enkelt…

Dessutom en Haber 660. En liten polskbyggd segelbåt på knappa sju meter med fyra centerbord. WC med ståhöjd mm. mm… En Pandoras ask. Hon lämnade hamnen några timmar före oss. Med den ökande, fönvarma vinden bakifrån, formligen forsade vi ikapp den lilla pricken långt där framme. Vinden hade ökat till 12-16 m/s, rakt akterlig. Men döm om vår förvåning då vi kommit ikapp henne och vi hade samma vind. Ja, då fick vi kämpa på med vårt storsegel, för att över huvudtaget glida ifrån med vår tre meter längre vattenlinje. Vilket ”racer”, denna lilla Haber…

Vinden hade nu ökat till 14-18 m/s under långa perioder och regnet kom mer eller mindre vertikalt över oss… Rorsman fick ratta flitigt och koncentrerat för att klara uppgiften. Vår plan var att ta oss till Tananger. Då vinden började gå över 20 m/s var det knepigt att hålla Panta Rhei på rätt kurs. Och något senare såg vi att vindmätaren ”klättrade” till 21… 22… 23 m/s. Där gick gränsen för Panta Rhei (orevat storsegel). Långsamt till en början men allt eftersom rodret stallade mer och mer, kom broachen obönhörligen…

På med motorn och ned med seglet. Därefter av med motorn igen. Medan vi packade seglet, länsade vi för bara riggen och gjorde över fem knop. Stort vindfång på denna skönhet…

Väl genomblåsta, förtöjde vi gladeligen i Tananger efter 41 nm och firade Sveriges Nationaldag med färska jordgubbar. Grannbåtarna (norska) anade inte att vi firade Nationaldagen. Vi är ganska ”försiktiga” av oss… Hade det varit den 17:e maj, ja då hade ingen i hamnen fått en blund i ögonen. Vis av erfarenhet efter att ha bevittnat den festen i Bergen i fjol…

Genomblåsta hälsningar från besättningen med nya frisyrer…