Onsdag 21 augusti
Varför vaknar vi extra tidigt numera? Kan det vara så att vi har ”bråttom” hem? Nej, det är inte det. Nu, idag, kan vi åter segla in i vår underbara skärgård och lägga till mot en solvarm klippa i lä av vinden. Lägga oss på den släta hällen och låta värmen vandra in mot sval hud. Känna doften av skog och mark och om vi har tur, plocka någon svamp till middagen… Kanske även blåbär till efterrätten… Ett kvällsdopp… och plocka fästingar… suck.
Troligtvis är det detta vi saknat, efter att under några månader tillbringat nätterna i olika gästhamnar… Naturligtvis finns också längtan efter att träffa Tim, Kibbens barnbarn. Längtan ökar med krympande avstånd då vi närmar oss hemtrakterna, och det är skönt att man känner längtan. Det är något fint och känslofyllt… och levande…
En kort morgonpromenad från piren till servicehuset. Solen har stigit upp över de öländska hustaken och ger oss ännu en fin och daggfri morgon. Njuter av frukosten i salongen då Rorsman ser en av besättningsmännen i båten framför oss, ställa sig på relingen och uträtta sitt morgonbehov i hamnens vatten… Lite väl ogenerat… Han har i alla fall inga problem med prostatan, kunde Rorsman konstatera, medan ostsmörgåsen sköljdes ned med en klunk the…
Som första båt att lämna hamnen hissar vi storseglet och rullar ut genuan och hoppas att halvvinden på 4 m/s ska bestå. Vinden ska bli frisk västlig senare under dagen.
Vi hann 10 nm innan det lugnade ned sig något och vi bytte till Code Zero. Sedan lugnade det ned sig ytterligare och då vår framfart norrut låg under 1.5 knop tog vi till motorn… Men vi passade först på att ta ett dopp i det blå… På vår ”to-do-list” finns även badstegen inskriven. Synnerligen tungt att dra ut kassetten med stegen från sitt ”garage”…
Vinden kom tillbaks, tillräckligt för segling och vi lägger oss så småningom mot en klippa, i en skyddad liten vik. Ekolodet visar 1.8 meter och vi behöver 1.65 meter för att gå fria. Det räcker…
Äter middag direkt vid ankomst. Kibben kan inte hålla sig, och ber om dispens att lämna skeppet för att rekognoscera den närmaste omgivningen. Rorsman tar hand om hushållet och inväntar resultatet av utflykten…
Vilket innebär att vi drar till skogs och fyller varsin 3 dl bytta med blåbär. Först därefter är det tillåtet att själv stoppa i sig de goda, blå bären. Vi lämnar byttorna på fördäck och går en lång promenad på en skogsväg som någon för länge, länge sedan med mycket arbete och stort tålamod tagit fram. Den håller på att växa igen men är enkel att gå på. Under promenaden äter vi mängder av björnbär. En riktig vitaminboost med alla bär vi fått i oss ikväll. Dessutom hittade vi en handfull gula kantareller…
Längs skogsvägen passerade vi ett område med lila ljung. Doften av honung omgav oss i den varma kvällsluften… I år har vi upplevt många väldoftande ”sniffningar” under vår långa segling. Från vårblomster till höstväxter…
Vi skrämde ofrivilligt iväg en grävling. Den sprang iväg utan att se sig om och stannade inte så länge vi såg den (200 meter). Några andra djur? Jovisst, höll på att glömma. Fästingar… suck… mängder av mikroskopiskt små dj__lar…
Återkommer till båten vid 20-tiden och njuter av vår plats på jorden…
Skärgården är fin…
Hälsningar från besättningen med blå läppar…
Panta Rhei 2019 