Stora Ålö till Norra Lunda, Lundarna…

Augustinätterna är mörka. I natt sken halvmånen in genom sovrumsfönstren och speglade på något sätt upp i taket… Det bleka ljuset bör ha speglat sig i vattenspegeln och därefter i sovrumsspegeln, och vi kunde se ”månkatter” (jmf. solkatter) belysa taket… Egentligen en fin sak att få uppleva, fast man helst skulle vilja sova djupt…

I vår DS har vi utsikt runt hela horisonten, 360 grader, om vi sitter inne i salongen, men i morse åt vi frukosten i sittbrunnen. Njutbart lugn morgon… Tyst, stilla och solvärme som kändes redan tidig på morgonen då dagen randades…

Drog oss ut mot bojen innan vi startade motorn för att inte störa vår båtgranne som troligtvis fortfarande sover… I natt började något larm att signalera. Troligen något lågspänningslarm. Vi har inte koll på batteristatus eller förbrukning. Det blir ändring på det till nästa säsong. Vår ”to-do-lista” börjar likna en tjock roman vid det här laget…

Vinden är klen och för en gångs skull är det ok att köra motorn. Batterierna formligen ”ropar” efter nya fräscha amperetimmar från motorns 115 A starka generator.

Vi lyckas segla korta bitar i de ”vindpuffar” som virvlade fram på sina håll, för att sedan försvinna lika omärkligt som de uppstått… Det går långsamt, men vi tar oss tiden. Skärgårdssegling…

Det är väldigt vackert i skärgården, speciellt då vinden inte har ”vaknat”… Det är lugnt och det känns tryggt…

Sakta börjar havet krusa sig bakom oss. Vinden bygger upp en ”hjälpande hand” för oss seglare. Sommarbris, om än svag… Nästan ”ståpäls”… Naturen vaknar…

… och efter ett tag kunde vi segla, om än långsamt…

Vi gör samma procedur som vi gjorde i våras. Tar oss en ”sup” för Kejsaren. Enligt sägen ska det ge oss tur med vädret mm. Det har nog fungerat i år, eftersom vi inte råkat ut förr värre vindar än 23 m/s… och det var undanvind… Vi kan avslöja att förra ägarens halvfyllda flaska med Madeira, som vi fick överta, hade tappat stinget. Nu är den slut och det är vi glada för…

Vet inte om vi fick ”vädergudarna” med oss men Panta Rhei seglade ifatt en Bavaria 47 på hemväg. Och inte vilken hemväg som helst. De hade varit ute och seglat under nio år, med början i Medelhavet, och skulle nu endast ta sig hem till Nacka… Wow… De kände sig mätta på segling på öppna hav… Vi enades om att skärgården i Östersjön är oslagbar…

Letade oss in vid Lundarna och kunde med hjälp av Granaths bok och två navigatorer söka oss till kvällens natthamn. Det är grunt och det var grunt att söka sig in hit överhuvudtaget. Pirrigt… Dessutom grunt på bägge sidor om ankaret… Det går, då vädret är som det är…

Så fort vi hade lagt till och gjort ”klart skepp” tog vi i ett bad. Vattentemperaturen 18,5 grader är det högsta vi upplevt i en natthamn…

Därefter en stor middag i solig sittbrunn. Nu, och det ska verkligen poängteras, nu har vi sommar ombord. Även om höstens nattmörker bevakar sitt rättfärdiga intrång… Men den får vänta ett tag…

En fotopromenad efter middagen gav följande bild. Tagen med en telefon. Njut!

Vi är glada att få uppleva sommar i skärgården på vår sommarsegling till Bodö i Norge. Det är ju så vackert och rofyllt med rätt väder i vår underbara skärgård…

Snart är vi hemma i Trosa, där vi startade den 16 maj. Vi har haft väder av många olika slag men framförallt har vi haft tur att vi inte gjort några dundermissar under alla sjömil vi seglat… och att vi fortfarande seglar i samma båt…

Hälsningar från en fantastisk skärgård…